Amor och ett välvilligt öde utfunnit och visat mig en ganska dold väg, på hvilken jag, utan att någon märkte det, nådde målet för mina önskningar. Allt detta vill jag ej förneka, hvem än må hafva underrättat dig derom, eller huru du fått veta det. Ej af en slump, som många göra, har jag tagit Guiscardo, utan med öfverlagdt råd utvalt honom framför alla andra, med betänksam försigtighet infört honom till mig och under förståndig trohet å bådas vår sida länge njutit mina önskningars fullbordan. Just detta, utom mitt af kärlek vållade felsteg, tyckes du, häri dock mera följande allmänna meningen än sanningen, med mesta bitterhet förebrå mig, när du säger, att jag inlåtit mig med en man af lågt stånd; liksom du ej skulle vredgats, om jag härtill valt en adelig man. Härvid märker du då ej, att du tadlar icke mitt, utan lyckans fel, som rätt ofta högt uppsätter de ovärdige, men lemnar de mest värdige qvar i ringhet. Men låt oss förbigå detta och något litet betrakta tingens ursprungliga skick. Du skall då finna, att vi alla hafva kropp af samma ämne, och att allas våra själar af samme Skapare begåfvats med lika förmågor, lika egenskaper. Först dygden åtskiljer oss, som alla föddes och födas lika: de, som hade och utöfvade henne i högre matt, kallades ädle, och de öfrige förblefvo oädle. Och, ehuruväl ett motsatt bruk sedermera undangömt denna lag, är han dock ännu ej upphäfven ej heller utplånad i naturen eller från goda seder. Derföre bevisar sig den, som utöfvar dygden, uppenbarligen såsom ädelboren, och den, som kallar honom annorlunda, han nedsätter ej den han så kallar, utan sig sjelf. Se dig omkring bland alla dina