adelsmän, undersök deras dygd, deras seder och uppförande och betrakta å andra sidan Guiscardos; och, vill du då döma utan vrede, skall du kalla honom den adeligaste och alla dessa dina adelsmän för ringa folk. I afseende på Guiscardos dygd och värde har jag för öfrigt ej förlitat mig på någon annan persons omdöme, utan på dina ords och mina egna ögons vittnesbörd. Hvem prisade honom så som du för alla de berömliga egenskaper, hvilka hos en tapper man äro lofvärda? Och detta visserligen ej med orätt: ty, hafva ej mina ögon bedragit mig, skänktes honom af dig intet loford, att jag ej sett honom i handling bevisa sig förtjent deraf, och det i otroligt större mått, än dina ord förmådde uttrycka. Men, om jag ock häri lidit af något bedrägeri, är det likväl du, som bedragit mig. Vill du det oaktadt säga, att jag förenat mig med en man af ringa stånd? Du talar då ej sanning. Men vill du måhända säga, att det dock varit med en fattig, då måste man till din blygd erkänna, att du illa förstått belöna en förträfflig man; men fattigdom betager ingen hans adelighet, utan blott hans ägodelar. Månge konungar, månge höge furstar hafva tillförene varit fattige, och många af dem, hvilka bruka jorden och vakta boskapen, voro och äro ganska rika. Det sista tvifvelsmålet, du vidrörde, eller hvad du skall göra med mig, det må du alldeles förjaga, om du nu, på din höga ålderdom är benägen att göra, hvad du ej som ung plägade, eller att handla grymt. Bruka hela din hårdhet mot mig, som ej är sinnad att hos dig på något sätt bönfalla, mot mig, såsom första orsaken till detta fel, om det är ett sådant! Ty jag bedyrar dig,