att, om du ej gör mig detsamma, du gjort eller ämnar göra med Guiscardo, skola mina händer verkställa det. Och nu välan, gå att ibland qvinnor utgjuta tårar och döda i din grymhet, om dig tyckes, att vi hafva sådant förskyllat, med samma slag honom och mig!" Fursten kände sin dotters själshöghet, men trodde dock ej henne vara så fast besluten, som hon sade, till det, hennes ord antydde. Derföre öfvergaf han, i det han lemnade henne, hvarje tanke på att i någon mån hårdt behandla henne sjelf, men beslöt att med den andres förderf afkyla hennes brinnande kärlek, och befallde derföre de två, som bevakade Guiscardo, att de utan något buller skulle strypa denne följande natt, utrycka hans hjerta och bära det till honom sjelf. Desse utförde allt detta, såsom dem befallts. Då följande dagen var inne, lät fursten hemta en stor och skön guldbägare, lade deri Guiscardos hjerta och skickade den med en sin förtrogne tjenare till sin dotter samt uppdrog åt honom att, när han öfverlemnade den åt henne, säga: "Din fader skickar dig detta för att trösta dig öfver det, som du mest älskar, liksom du tröstat honom öfver hvad han mest älskat." Ghismonda, som ej ändrat sin hårda föresats, hade imellertid, sedan fadren gått bort, låtit hemta giftiga örter och rötter, kokat dem och sålunda tillagat ett vatten för att hafva i beredskap, om det, hon befarade, skulle ske. Då tjenaren kom till henne med furstens skänk och ord, mottog hon bägaren med oförändrad uppsyn och öppnade den; men, när hon såg hjertat och hörde orden, insåg hon klart, att det var Guiscardos. Derföre höjde hon anletet mot tjenaren och sade: "Ej