- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
396

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förtroende, att han insattes till trogen verkställare och
vårdare af nästan hvart testamente, som der gjordes, erhöll
i förvar mångas penningar och blef de flesta så mäns
som qvinnors biktfader och rådgifvare. Genom detta
uppförande hade han sålunda blifvit herde i stället för
varg, och håns rykte för fromhet var i dessa trakter långt
större än någonsin den helige Francisci var i Assisi.

Nu begaf sig, att en ung enfaldig och inskränkt
dame, som hette, fru Lisetta da ca Quirino, husfru till
en rik köpman, som med sina skepp rest till Flandern,
gick med andra damer för att bikta sig hos den fromme
munken. Då hon knäfallit för honom och på venetianskt
sätt (och alla Venetianare äro lättsinniga) omtalat för
honom en del af sina angelägenheter, frågade henne
broder Alberto, om hon hade någon älskare. Härtill
svarade hon med förtörnad uppsyn: "Men, herr pater, har
ni inga ögon i hufvudet? Synas er mina behag af samma
slag som andra qvinnors? Om jag ville, skulle jag ha
allt för många; men jag låter hvarken den ena eller
andra förälska sig i min skönhet. Huru många har ni
väl sett, hvilkas behag kunna förliknas med mina, jag, som
skulle vara skön i sjelfva paradiset?" Och utom detta
sade hon så mycket annat om sin skönhet, att det var
en leda att höra. Broder Alberto insåg genast, att hon
icke hade ondt af för mycken klokhet, och, då hon
tycktes honom vara en tacksam jordmån att plöja i,
förälskade han sig plötsligen och öfver måttan i henne. Dock
beslöt han att spara smicker till lämpligare tillfälle och
begynte denna gång, för att visa sig from, att förebrå
henne och säga, att detta vore fåfänga och annat dylikt.
Derföre sade damen honom, att han var ett dumhufvud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free