och icke förstod sig på, att en skönhet vore för mer än en annan. Broder Alberto, som icke ville allt för mycket förtörna henne, slutade då bikten och lät henne gå med de andra. Efter några dagars förlopp tog han med sig en förtrogen kamrat och begaf sig hem till fru Lisetta; här förde han henne afsides i ett hörn af salen, kastade sig, osedd af andra, på knä för henne och sade: "Min fru, jag ber er för Guds skull förlåta mig, hvad jag i söndags, då ni talade med mig om er skönhet, sade er; ty jag blef derför så hårdt slagen följande natten, att jag icke förr än i dag kunnat stiga upp ur min säng." Då sade den enfaldiga frun: "Hvem slog er då så ?" "Det skall jag säga er," svarade broder Alberto. "Medan jag under natten låg i bön, såsom jag alltid brukar, såg jag plötsligt i min cell ett klart sken, men hann icke förr vända mig om för att se efter, hvad det var, än jag ofvanför mig varsnade en den skönaste yngling med en stor påk i handen; han fattade tag i mig vid kåpan, lade mig för sina fötter och gaf mig så många slag, att jag blef alldeles sönderbråkad. Jag frågade honom sedan, hvarföre han gjort detta, och han svarade: "Emedan du i dag djerfdes smäda fru Lisettas himmelska behag, hvilken jag näst Gud öfver allt älskar." Jag frågade då: "Hvem är ni?" Och han svarade härtill, att han var ängelen Gabriel. "Ack, min nådige herre," sade jag, "jag ber er, att ni förlåter mig." Han svarade då: "Det vill jag ock göra med det villkor, att du går till henne, det första du kan, och anhåller om hennes tillgift; men, i fall hon icke förlåter dig, skall jag återvända hit och gifva dig så mycket stryk, att du aldrig skall