få en glad stund i all din lefnads dagar." Men, hvad han sedan sade mig, vågar jag icke yppa för er, om ni icke förlåter mig." Fru fårskalle, som var mer än tillbörligt dum, blef helt glad vid dessa ord, ansåg allt för sannt och sade efter en stund: "Jag sade er ju, broder Alberto, att mina behag voro himmelska; men Gud skall icke stå mig bi, om jag icke har medlidande med er, och derföre förlåter jag er nu, på det intet ondt vidare må er tillfogas, dock med villkor, att ni säger mig, hvad ängelen sedan sade er." "Min fru," gentog då broder Alberto, "eftersom ni förlåter mig, vill jag gerna yppa er det; men om ett erinrar jag er, att ni, hvad jag än må säga, vaktar er att omtala det för någon menniska i verlden, om ni icke vill förderfva er sak; ty nu är ni den lyckligaste dame, som finnes på jorden. Ängelen Gabriel sade mig, att jag skulle för er nämna, att ni behagar honom i så hög grad, att han flera gånger skulle om natten hafva kommit att sofva hos er, om han icke fruktat att skrämma er. Nu sänder han er genom mig den helsning, att han vill besöka er en natt och blifva hos er en stund; men, emedan han är ängel och, om han behölle en ängels gestalt, ni icke skulle kunna vidröra honom, så vill han er till nöje komma i mansskepnad. Derföre begär han, att ni låter säga honom, när ni önskar att han skall komma, och i gestalt af hvilken, så skall han infinna sig; hvarföre ni kan anse er lyckligare än någon annan qvinna." Fru pundhufvud sade då, att det gjorde henne mycket nöje, om ängelen Gabriel älskade henne; ty hon älskade också honom högt; och det hände aldrig, att hon icke för honom tände ett mattapanljus, hvar hon såg honom afmålad. Hvilken