timme han ville besöka henne, vore han välkommen och skulle finna henne alldeles ensam i hennes kammare; men härvid förbehöll hon sig, att han icke skulle öfvergifva henne för jungfru Maria. Efter hvad man sagt henne, tyckte han mycket om denna, och det såg äfven så ut; ty öfverallt, der hon sett honom, låg han på knä för jungfrun. För öfrigt berodde det på honom att komma i hvad gestalt han ville, blott han icke skrämde henne. Då genmälde broder Alberto: "Min fru, ni talar förståndigt, och jag skall nog med honom öfverenskomma om hvad ni säger mig. Men ni kan bevisa mig en stor ynnest, som icke kostar er något, och det är, att ni önskar, att han kommer med min gestalt. Ni skall nu få höra, hvarigenom detta blir en ynnest för mig. Han uttager nämnligen min själ ur min kropp, försätter henne i paradiset och ingår sjelf i mig; och, så länge han blir hos er, får min själ sålunda vistas i paradiset." "Dertill samtycker jag," sade fru enfald. "Jag önskar, att ni erhåller den vederqvickelsen i ersättning för de slag, han gaf er för min skull." Broder Alberto gentog: "Laga då så, att han i natt finner porten till ert hus öppen, så att han kan gå dit in; ty, då han kommer i mensklig skepnad som nu, kan han icke komma in annat än genom dörren." Damen svarade, att det skulle ske, och broder Alberto tog afsked och lemnade henne i så ohejdad glädje, att hon icke visste, på hvilken fot hon skulle stå, och det tycktes henne tusen år, innan ängelen Gabriel kom till henne. Broder Alberto besinnade, att han om natten skulle vara ryttare och icke ängel, och begynte derföre stärka