sig med bakverk och andra goda saker, så att han icke så lätt skulle kunna kastas ur sadeln. Sedan han fått orlof i klostret, begaf han sig derpå med en stallbroder vid nattens inbrott till en väninnas hus, från hvilket han redan förut ofta begynnt sitt lopp, när han gick på spår efter qvinnor. När det syntes honom vara tid, gick han derifrån förklädd till damens hus, förvandlade sig, inkommen dit, till ängel med hvarjehanda narrverk, som han medfört, gick upp och steg in i damens gemak. När hon fick se den hvita skepnaden, föll hon på knä för den, och ängelen välsignade henne, upplyfte henne och tecknade, att hon skulle gå till sängs. Detta gjorde hon, i sin ifver att lyda, ganska fort, och ängelen lade sig sedan bredvid sin fromma tillbedjerska. Broder Alberto var en välbildad och kraftigt byggd man, och benen suto mycket väl vid hans kropp, hvarföre han, när han befann sig hos fru Lisetta, som var frisk och finhyllt, lät henne smaka andra nöjen, än mannen gjorde, och flög många gånger på natten utan vingar, hvaröfver hon betygade stort nöje; och dessutom förtalde han henne mycket om den himmelska härligheten. När dagen nalkades, och sedan de öfverenskommit om hans återvändande, gick han bort med sina tyg och begaf sig tillbaka till sin kamrat, hvilken husets goda ägarinna hållit ett vänligt sällskap, på det han icke skulle vara rädd ensam i bädden. När damen spisat, tog hon strax sin tjenarinna med sig, gick till broder Alberto och berättade honom nyheter från ängelen Gabriel, hvad hon hört af honom om det eviga lifvets salighet, och huru han var skapt, samt tillade till allt detta de underligaste dikter. Härtill svarade broder