Alberto: "Min fru, jag vet icke, hvad som händt er med honom, utan blott det, att han i natt, då han kom till mig, och jag uträttat ert budskap, plötsligt bortförde min själ bland så många blommor och rosor, att man här i verlden aldrig sett en sådan mängd; och så vistades jag på ett af de ljufligaste ställen, som finnas till, ända till ottesången i morgse. Hvad som imellertid blef af min kropp, det vet jag icke." "Har jag icke sagt er det?" inföll damen. "Er kropp hvilade jemnte ängelen Gabriel hela natten i min famn; och, vill ni icke tro mig, så se efter under ert venstra bröst, der jag gaf ängelen en så häftig kyss, att det skall synas märke derefter ännu i några dagar." Då sade broder Alberto: "Jag skall då i afton göra, hvad jag icke på lång tid gjort, nämnligen afkläda mig för att se efter, om ni säger sannt." Efter mycket annat prat återvände slutligen damen hem till sig, och broder Alberto besökte henne sedan många gånger i skepnad af ängel, utan att stöta på några hinder. Men en dag, då fru Lisetta var tillsammans med en sin gudmoder, och de sins imellan tvistade om skönheter, begaf sig, att hon, som icke just var så synnerligt klyftig, för att bevisa sin skönhets företräde framför alla andra, sade: "Om ni visste, hvem min skönhet behagar, skulle ni i sanning tiga med de öfriga." Gudmodern, som var nyfiken att höra detta och väl kände hennes enfald, sade: "Min fru, ni kan möjligen hafva rätt deri; men, då man likväl icke vet, hvem det är, skall man icke så lätt ändra mening." Damen, hvars fåfänga snart var uppväckt, sade då: "Gudmor, det får icke yppas; men min käresta är ängelen Gabriel, som