älskar mig högre an sig sjelf, emedan jag, efter hvad han sagt mig, är den skönaste qvinna, som finnes i verlden och på kusten här." Gudmodern kände härvid stor lust att skratta, men höll sig likväl allvarsam för att förmå henne omtala mera och sade: "Vid Gud, min fru, om ängelen Gabriel är er älskare och säger er detta, måste det väl vara så; men jag trodde icke, att änglar ha sådana der saker för sig." "Deri bedrar ni er, gudmor," svarade damen. "Gud straffe mig, gör han det icke bättre än min man, och han säger mig, att man gör så äfven deruppe; men, emedan jag tyckes honom skönare an någon i himmelen, har han förälskat sig i mig och kommer rätt ofta på besök hos mig. Begriper du nu?" När gudmodern tagit afsked af fru Lisetta, visste hon icke, hur snart hon skulle få tillfälle att omtala allt detta för andra; och, då hon strax derefter besökte en fest och befann sig i ett stort sällskap damer, berättade hon dem omständligt hela händelsen. Dessa damer sade det för sina män och andra damer, och dessa åter för andra, så att på mindre än två dagar hela Venedig icke talade om något annat. Men bland andra, till hvilkas öron denna sak kom, voro äfven damens svågrar, hvilka i all tysthet föresatte sig att taga reda på den der ängelen och försöka, om han också kunde flyga; och i denna afsigt stodo de flera nätter på lur. Imellertid hände, att äfven broder Alberto fick någon nys om förhållandet, och han begaf sig derföre en natt till damen för att göra henne förebråelser; men han hade knappt hunnit afkläda sig, förrän hennes svågrar, som sett honom komma, stodo för dörren till hennes