Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den blefve än större. I denna föresats stadnade de,
pratade och skrattade med Lorenzo, såsom de voro vana,
men togo honom en dag med sig, under föregifvande,
att de ville gå utom staden för att förlusta sig.
Ankomna till ett mycket ensligt och aflägset ställe, ansågo
de ögonblicket lämpligt och dödade Lorenzo, som icke
anade något dylikt, samt nedgräfde kroppen, utan att
någon blef det varse. Derpå återvände de till Messina
och utspridde, att de i sina göromål sändt honom
någonstädes, hvilket lätteligen blef troddt, då de ganska
ofta brukade låta honom fara omkring.
Men, da Lorenzo icke återvände, och Lisabetta ofta
och med ifver frågade sina bröder efter honom, emedan
hans långa frånvaro ingaf henne oro, begaf sig en dag,
när hon ånyo enträget begärde underrättelser om honom,
att den ene af bröderne sade: "Hvad vill detta säga? Hvad
angår dig Lorenzo, efter du beständigt frågar efter honom?
Frågar du en gång till, skola vi gifva dig det svar, dig
tillkommer." Sorgsen och bedröfvad, råkade hon härför i
fruktan och ovisshet och upphörde med sina frågor, men kallade
honom många gånger vemodsfullt om natten, bad honom
återkomma och sörjde stundom under bittra tårar öfver
hans långa bortvaro samt bidade ständigt på honom,
utan att någonsin blifva glad igen. Då hände en natt,
när hon länge klagat öfver, att Lorenzo icke återkom,
och slutligen gråtande insomnat, att Lorenzo visade sig
för henne i drömmen, blek och med förvirradt hår samt
i sönderrifna och nedsmutsade kläder; och hon tyckte,
att han sade: "Ack, Lisabetta, du gör intet annat än
ropar mig, sörjer öfver min långa frånvaro och anklagar
mig hardeligen med dina tårar. Vet derföre, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
