- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
437

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det der vara; det blir då i morgon funnet och buret hem
till hans hus, och hans slägtingar begrafva det sedan."
Oaktadt den unga flickans själ fylldes af smärta, och
hon fortfor att gråta, lyssnade hon likväl till tjenarinnans
råd och svarade, då dess första del icke behagade henne,
till den andra sålunda: "Gud förbjude, att en så
förträfflig yngling, den jag så högt älskat, och som var min
make, skulle med mitt samtycke begrafvas såsom en död
hund eller utkastas på gatan. Han har fått mina tårar,
och, så vidt på mig beror, skall han äfven erhålla sina
slägtingars. Jag har redan uttänkt, hvad vi för detta
ändamål böra göra."

Hon skickade henne derpå efter ett stycke sidentyg,
som hon hade i en kista; och, när tjenarinnan kommit
tillbaka, utbredde de det på marken och lade Gabriottos lik
derpå. Sedan stack hon en kudde under hans hufvud,
tillslöt under många tårar hans ögon och mun,
bekransade honom med rosor och öfverströdde honom hel och
hållen med de rosor, de plockat, samt sade till
tjenarinnan: "Härifrån till porten af hans hus är det icke
lång väg; derföre skola du och jag bära honom dit,
såsom vi smyckat honom, och lägga honom framför den.
Det dröjer icke länge, förrän det är dag, och han blir
då upptagen. Visserligen skall vår omsorg icke lända
hans anhöriga till någon tröst; men för mig, i hvars
armar han dött, skall det blifva en glädje." Och, när hon
så sagt, föll hon ånyo under de ymnigaste tårar öfver
hans anlete och grät länge. Ändtligen stod hon åter
upp, på ifriga uppmaningar af sin tjenarinna, och emedan
dagen började gry, drog den ring, genom hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free