tandköttet, under försäkran, att salvian ganska väl renade dem från allt, som, efter det man ätit, blef qvar på dem. Sedan han så gnidit dem en stund, förde han åter samtalet på aftonmåltiden, om hvilken han förut talat; men han hade icke länge fortfarit härmed, förrän hans anlete började alldeles skifta färg, och efter denna förändring dröjde det icke lång stund, förrän han förlorade syn- och tal-förmågan och inom kort dog. När Simona varsnade detta, begynte hon gråta och ropa och kallade Stramba och Lagina. Dessa skyndade också genast till stället; och, när de sågo Pasquino icke blott död, utan redan alldeles uppsvälld och full af mörka fläckar i ansigtet och öfver hela kroppen, utbrast plötsligt Stramba: "Ve dig, brottsliga qvinna, du har förgiftat honom!" och gjorde ett så häftigt larm, att många, som bodde i grannskapet af trädgården, hörde det. Dessa lupo till vid detta oväsen; och, då man fann Pasquino död och uppsvälld och hörde Stramba jämra sig och anklaga Simona för att svekfullt hafva förgiftat honom, äfvensom då hon sjelf, alldeles besinningslös af smärta öfver den plötsliga olyckshändelse, som beröfvat henne hennes älskare, icke förmådde urskulda sig, så trodde alla, att det förhöll sig så, som Stramba sade. Man grep henne derföre och förde henne under beständiga och häftiga tårar till podestàns palats. Här yrkade Stramba och Atticiato och Malagevole, allesammans vänner till Pasquino, som ditkommit, så ifrigt på undersökning, att en domare ofördröjligen började ransaka förhållandet; och, då han icke klart insåg, att hon häri handlat af arghet och var brottslig, beslöt han i hennes närvaro taga i skärskådande den döda kroppen samt det