Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställe och dödssätt, hon för honom uppgifvit, emedan han
icke rätt förmådde fatta hennes blotta ord. Han lät
således utan allt buller föra henne dit, der Pasquinos lik
ännu låg uppsväldt som en tunna. Derpå begaf han sig
sjelf till stället och förundrade sig mycket öfver den
dödes utseende samt frågade henne, huru saken gått till.
Flickan omtalade då allt, hvad som tilldragit sig, och
gick derpå, för att göra honom händelsen fullkomligt
begriplig, till salviebusken samt gjorde liksom Pasquino
förut, i det hon nämnligen gned sig med ett af
salviebladen på tänderna. Hennes utsaga hånades i domarens
närvaro såsom fåfängt och tomt prat af Stramba,
Atticiato och Pasquinos öfriga vänner och kamrater; de
förnyade än ifrigare sina anklagelser mot henne och
yrkade ingenting mindre, än att hon med bålet måtte
bestraffas för sin illgerning. Men den arma flickan, som
var helt försagd och bäfvande af smärta öfver förlusten
af sin älskare och af fruktan för det af Stramba fordrade
straffet, träffades imellertid, derigenom att hon rifvit
salvian mot tänderna, af samma olycksfall, som förut
Pasquino, till stor förundran för alla närvarande. Lyckliga
själar, som på samma dag fingen den lotten att sluta eder
brinnande kärlek och detta jordiska lif! Än mer
lyckliga, om I tillsammans skyndaden till en gemensam
vistelseort, och öfversälle, om man älskar äfven i ett annat
lif, och I fingen älska hvarandra, såsom I här gjorden!
Men allra lyckligast var efter vår mening, vi som
stadnat i lifvet efter henne, Simona, emedan ödet icke tillät
hennes oskuld att duka under för Strambas, Atticiatos
och Malagevoles vittnesbörd, män, som voro ullkardare
eller an ringare folk, utan beredde henne en ärofullare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
