med en annan, blir han alldeles förtärd af kärlek för hennes skull. Derföre synes mig, att I, för att undvika detta, borden skicka honom i handelsärenden till något ställa långt härifrån; ty, om han aflägsnas från hennes anblick, skall hon gå honom ur minnet, och vi kunna sedan gifva honom någon ungmö af god härkomst till maka." Förmyndarne sade, att damen talade väl, och att de efter förmåga skulle verkställa hennes förslag. De läto derföre kalla ynglingen till sig i handelsboden, och den ene af dem sade kärleksfullt till honom: "Min son, du är nu snart fullvuxen, och det vore godt, att du sjelf ville begynna sörja för dina angelägenheter. Det skulle derföre vara oss till stort nöje, om du reste till Paris och vistades der någon tid. Du finge då se, huru en stor del af dina rikedomar omsättes, och blefve dessutom mycket mera utbildad, höfvisk och manerlig derstädes, än du här har tillfälle till, när du gåfve akt på de månge höge herrar, baroner och adelsmän, som der finnas; och, hade du då antagit deras seder, kunde du sedan vända åter hit." Gossen åhörde honom uppmärksamt, men svarade helt kort, att han icke ville göra något af allt detta, emedan han trodde sig lika väl som någon annan kunna blifva qvar i Florens. När de hederlige männen hörde detta, förebrådde de honom i många ord hans svar; men, då de af honom icke kunde få något annat, omtalade de alltsammans för modren. Häröfver blef hon svåra vred och sade honom hårda ord icke för hans vägran att resa till Paris, utan för hans kärleks skull. Sedan begynte hon åter med inställsamt och blidkande tal smickra och ömt bedja honom, att han