ett ljus, iklädde, utan at vidare samtala med sin hustru, hvars oskuld bistod henne, den döde hans egna kläder och upplyfte liket ofördröjligen på sina axlar samt bar det bort till porten af hans hus, der han nedlade och lemnade det. När dagen kom, och man fann ynglingen liggande död utanför sin egen port, gjordes stort larm, i synnerhet af modren. Man sökte och eftersåg öfverallt på liket; men, då man fann hvarken sår eller stöt, trodde läkarne allmänt, att han, såsom verkligen var förhållandet, dött af sorg. Liket bars således till en kyrka, dit den bedröfvade modren jemnte många qvinnliga slägtingar och grannqvinnor begaf sig; och der begynte de, efter bruket hos oss, att ömkeligen gråta och klaga öfver honom. Medan denna stora sorgeklagan varade, sade den redlige mannen, i hvars hus han dött, till Salvestra: "Kära du, tag på dig en mantel och gå till den kyrka, dit Girolamo blifvit buren; blanda dig der bland qvinnorna och hör efter, hvad man berättar om händelsen, så skall jag göra detsamma bland männen, på det vi må erfara, om man säger något emot oss." Härtill samtyckte den unga qvinnan, som sent omsider erfor medlidande och nu åstundade se den såsom död, hvilken hon, medan han lefde, icke ens velat unna en enda kyss; och hon begaf sig till stället. Underbart är det, när man betänker, huru svår att utforska kärlekens magt är! Det hjerta, som Girolamo i sitt lyckliga tillstånd icke förmått upplåta, bevektes nu af hans olycka. Alla de forna lågorna uppvaknade ånyo och förvandlades plötsligt i så stort medlidande, när hon fick se den dödes anlete, att