bedröfvad, behöfver man icke fråga; men efter en stund sade hon : "Ni har betett er som en trolös och nedrig riddersman; ty, om jag, utan något tvång af honom, gjort honom till herre öfver min kärlek och derigenom skymfat er, så borde icke han, utan jag hafva uppburit straffet derför. Men Gud förbjude, att jag någonsin skulle njuta någon annan föda efter en så ädel rätt, som hjertat af en så hurtig och höfvisk riddare, som herr Guillem Cabestaing var." Derpå stod hon upp och kastade sig utan vidare besinning baklänges ut genom ett fönster, som var bakom henne. Fönstret låg högt öfver marken, hvarföre damen icke blott afled, utan nästan alldeles krossades genom fallet. Herr Guillem blef högst bestört vid åsynen häraf och tyckte sig hafva illa gjort; han lät strax sadla hästarne och flydde sin väg, af fruktan för bönderne och grefven af Provence. Följande morgon blef händelsens förlopp bekant i hela nejden, hvarföre folket både från herr Guillem Cabestaings och damens slott under största sorg och klagan upptogo de båda kropparne och lade dem i samma graf i det kapell, som tillhörde damens slott. På grafven ristades sedan verser, som tillkännagåfvo, hvilka i den vore begrafna, och sättet för samt orsaken till deras död.