och andra brottsliga dåd, hvilket dock icke mycket bekymrade damen, emedan han behagade henne för annat ändamål; och hon förstod också med tillhjelp af en tjenarinna laga så, att de träffades. Sedan de någon tid bortåt förnöjt sig tillsammans, började damen förehålla honom hans förflutna lif och bedja honom för hennes skull afstå från dylika bragder; och för att gifva honom tillfälle härtill understödde hon honom gång efter annan med penningar. Medan de på sådant sätt ganska hemligt fortsatte sitt inbördes umgänge, hände, att i läkarens händer anförtroddes en sjuk, som svårt skadat ena benet. Sedan mästaren besett åkomman, sade han till den sjukes slägtingar, att, om man icke uttoge en anstucken benknota ur benet, måste den sjuke antingen låta afskära hela benet eller ock dö; genom knotans uttagande åter kunde han möjligen tillfriskna, men han ville blott mottaga honom, såsom vore han fullkomligt utan hopp. Härpå ingingo hans anhöriga och lemnade honom i hans vård på det nämnda villkoret. Läkaren, som insåg, att den sjuke hvarken skulle uthärda smärtan eller låta uttagandet försiggå utan att döfvas genom en sömndryck, lät om morgonen (emedan han till aftonen uppskjutit saken) på en viss blandning afkoka ett vatten, som intaget skulle försänkt den sjuke i sömn för så lång tid, som han ansåg behöflig för skärningen. Detta lät han bära hem till sig och satte det i sin kammare, utan att för någon nämna, hvad det var. När imellertid aftonen var inne, och mästaren skulle begifva sig till den sjuke, fick han bud från några af sina bästa vänner i Amalfi, att han af intet borde låta hindra sig från att genast komma dit,