likväl ännu att hårdt knipa honom och brände honom med ett antändt ljus; men det var och förblef utan verkan, hvarföre hon, som icke var mycket läkekunnig, oaktadt hennes man var läkare, ofelbart ansåg honom för död. Då hon nu älskade honom öfver allt, behöfver man icke fråga, om hon blef bedröfvad; men, som hon icke vågade göra larm, grät hon i tysthet öfver honom och beklagade sig öfver denna stora olycka. Men efter en stund betänkte hon, i fruktan för att öka sin förlust med skammen, att hon ofördröjligen måste finna en utväg att skaffa den döde ur huset; och, då hon sjelf icke visste sig någon råd, kallade hon helt tyst sin piga, yppade sin olycka för henne och bad henne om hjelp. Pigan förundrade sig mycket och drog äfven och nöp i honom; men, då hon likväl fann honom utan känsel, sade hon detsamma som damen, eller att han verkligen var död, och rådde, att man borde bära bort honom ur huset. Härtill sade damen: "Men hvart skola vi kunna bära honom, utan att man, när han i morgon bittida blifver funnen, fattar misstankar om, att han blifvit utburen ur vårt hus?" "Min fru," gentog då tjenarinnan, "jag såg sent nu i afton midtemot vår granne snickarens verkstad en icke särdeles stor kista, som, om mästaren icke åter tagit henne in till sig, kommer förträffligt till pass för vårt behof. I henne kunna vi nämnligen lägga honom, gifva honom två eller tre dolkstyng och sedan lemna honom qvar. Jag vet icke, hvarföre den, som finner honom der, skulle förr tro honom dit inlagd från det här huset än från annat håll; tvärtom skall man mena, att han, som var en illa känd ung man, befunnit sig ute i onda afsigter, men blifvit dödad af någon fiende