skulle ni val säga om en sak af vigt, mästare, när ni kan hålla ett sådant väsen för det, att en liten flaska med vatten blifvit utslagen? Finns det då intet sådant mera qvar i verlden?" Härtill sade mästaren: "Hustru, du tror, att det var vanligt vatten; men det förhåller sig icke så: det var i stället ett vatten, som var tillagadt för att sänka någon i sömn"; och derpå berättade han henne, af hvilken orsak han tillredt det. Knappt hade damen hört detta, förrän hon insåg, att Ruggieri utdruckit det och derigenom förekommit dem såsom död, och hon sade: "Mästare, det visste vi icke; låt derföre koka ett nytt." Mästaren, som fann, att intet annat var att göra, lät också bereda en ny sats. Snart derpå återkom tjenarinnan, som på damens befallning gått ut för att höra efter, hvad man yttrade om Ruggieri, och sade: "Min fru, alla menniskor tala illa om Ruggieri, och, så vidt jag kunnat märka, finnes ingen vän eller slägting, som uppstått eller vill uppstå för att hjelpa honom. Man tror derföre fullt och fast, att brottmålsdomaren låter hänga honom i morgon. Men derjemnte vill jag berätta er en nyhet, af hvilken jag nästan kan förstå, huru han kommit in i ockrarnes hus. Ni skall få höra den. Ni känner ganska väl snickaren, midt emot hvilkens hus den kista stod, i hvilken vi lade Ruggieri. Han var nu för en stund sedan i häftig tvist med en, som tycktes vara kistans ägare; ty denne fordrade betalningen för sin kista, och mästaren svarade, att han icke sålt henne, utan att hon under natten stulits från honom. Härtill sade den andre: "Det är icke så, utan du har sålt henne till de två unge penninglånarne, efter hvad de sjelfve sade mig i natt, då jag såg henne hos