det väsentligaste skälet) kan med all säkerhet antagas, att Boccaccio alldeles icke kännt Thukydides' arbete. Wittes förmodan, att snarare Lucretii i slutet af sjette boken af De rerum natura lemnade beskrifning föresväfvat författaren, dock utan att han egentligen efterhärmat densamma, synes ganska sannolik. S. 14. Deraf insåg man etc. Denna mening anses af commentatorerne för den svåraste i hela Decameron, hvilket anmärkes för dem, som skulle finna öfversättningen något dunkel. S. 16. Santa Maria Novella. Kyrka i Florens med ett dominicanerkloster, der den berömde Savonarolas cell ännu i dag visas. S. 17, 22. Man har flera gånger försökt att historiskt bestämma, hvilka de sju flickorna och de tre unge männen skulle vara; men säkerligen alldeles utan skäl. Redan i författarens tidigare skrifter förekommer en del af dessa namn t. ex. Fiammetta, Pamfilo, Filostrato, Dioneo. Mera skäl för sig torde den meningen hafva, alt Boccaccio i Dioneo velat skildra sig sjelf. S. 24. Detta ställe låg etc. Enligt gammal tradition har författaren här skildrat Poggio Gherardi, en villa, belägen knappa två miglier utom Porta a Pinti. S. 26. Seneschal var under medeltiden hos förnäme herrar en befattning, motsvarande våra hofmästare, men med mycket högre rang. S. 26. när den tredje timmen slår. För alt första tidsbestämmelserna hos Boccaccio måste man veta, att folket i Italien, i synnerhet i södra delen af landet, räknar dag och natt från solens upp- och nedgång samt indelar hvardera i fyra delar, kallade terza, sesta, nona och vespro (mattina för natten). Tydligen blifva dessa olika långa under olika årstider; men vid vår- och höst-dagjemningen motsvara hvardera tre timmar, på hvilken omständighet namnen antyda. Den