B. 47. Andra Berättelsen. Den händelse, på hvilken densamma grundar sig, berättas som verkligt förelupen af Benvenuto da Imola i hans 1376 författade, men aldrig fullständigt utgifna commentar öfver Dante och finnes redan förut behandlad i Avventuroso Ciciliano af Bosone da Gubbio (från 1311). Den måste ha ägt rum före 1304, emedan påfvesätet detta år flyttades till Avignon. Samma berättelse förekommer äfven i Luther's Tischreden (34 cap.): "Von einem Jüden, der sich wollt' täufen lassen, aber zuvor gen Rom gehen", i Bebelii Facetiae samt i Schimpf und Ernst (af J. Pauli), edit. af Frankf. 1563, fol. 61. S. 53. Tredje Berättelsen. Den parabel, som ligger till grund för berättelsen, var ganska spridd under medeltiden. Dunlop anför en judisk tradition af liknande innehåll, som återfinnes i det dock först omkring ett sekel efter Decameron författade hebreiska verket Schebet Judah af Salomon Ben Virga. Boccaccios omedelbara källa var troligast 72 ber. i Cento novelle antiche. Berättelsen finnes jemnväl i den ofvannämnda Avventuroso Ciciliano, i Gesta Romanorum, den stora latinska samlingen af medeltidsparabler, legender och sägner (89 cap.) och i Schimpf und Ernst fol. 8. Manni anför en imitation på fransk vers, som begynner: <poem> Saladin est assez connu dans l'histoire Par sa valeur, par ses victoires (etc.). </poem> Sjelfva idéen är dessutom begagnad af Swift i The tale of a tub och af Lessing i hans bekanta drama Nathan der Weise. Med anledning af denna novell ansågs Boccaccio fordom, ehuru naturligtvis alldeles grundlöst, såsom författare till den mycket omtvistade skriften De