tribus impostoribus, hvars tillkomst för alltid torde förblifva outredd. S. 57. Fjerde Berättelsen är hel och hållen af författarens uppfinning. S. 63. Femte Berättelsen. Ämnet tros Boccaccio hafva efterbildat en händelse, som Santorio, ärkebiskop af Urbino, omtalar i sin Historia regni Neapolitani. Den tilldrog sig med konung Manfred och hans egen syster Siligaita, grefvinna af Caserta, men slutade på ett mycket mindre ärbart sätt, än i denna berättelse är fallet. S. 64. Philip den Enögde. Någon fransk konung med detta tillnamn känner icke historien, hvarföre här troligen menas Philip II med tillnamnet Augustus (1180—1223), som 1190, 1191 jemnte Richard Lejonhjerta företog det tredje korståget. S 67. Sjette Berättelsen. Giovanni Villani omnämner större delen af denna händelse i 12 bok. 57 cap. af sin historia och säger, att den åsyftade minoritmunken var broder Pietro dall' Aquila, som ursinnigt hatades af Florentinarne och år 1347 erhöll biskopsdömet Sant' Angelo i konungariket Neapel. S. 68. cum gladiis et fustibus: "med svärd och stafrar"; ett anförande ur Nya Testamentets latinska öfversättning (vulgata). S. 68. Conciglione var namnet på en då för tiden beryktad drinkare och blef sedan en beteckning för en sådan i allmänhet. S. 69. Botkors: ett kors, som bars på kläderna till tecken af botöfning för någon synd. Detta straff ålades fordom äfven af spanska inqvisitionen. S. sida. Santa Croce är en af Florens större kyrkor.