anseende för att beskydda resande och förse sina dyrkare med goda härbergen och bar äfven tillnamnet: Den gode värden (lo spedaliere, the gode herberjour). S. 103. dirupisti, de profundis: latinska begynnelseorden till tvenne af Davids psalmer, intemerata till en bön till Jungfru Maria. S. 110. Tredje Berättelsen. Det enda historiskt säkra i denna berättelse är, att Lamberti och Agolanti voro urgamla florentiska slägter. S. 111. Agolante betecknar nålmakare. S. 114. en hvitklädd abbot, således tillhörande Benedictiner-orden, som hade och har denna färg på sin drägt. S. 122. Fjerde Berättelsen anses helt och hållet uppfunnen af förf. Den är satt i vers af Hans Sachs. S. 130. Femte Berättelsen. Förra delen af densamma, glädjeflickans bedrägeri, grundar sig förmodligen på en gammal fransk berättelse, Le fabliaus de Boivin de Provins, och samma äfventyr återfinnes sedan i många noveller och romaner, t. ex. Lesage's Gil Blas (II bok. 4 cap.). Den senare afdelningens ämne åter är, såsom Campanile m. fl. historieskrifvare hålla troligt, hemtadt af den omständigheten, att Filippo Minutolo, ärkebiskop af Neapel, som dog 1301, blef begrafven "cum lautissimis ornamentis" (med de präktigaste prydnader). — Berättelsen återfinnes för öfrigt i Schimpf und Ernst fol. 35. S. 148. Sjette Berättelsen. Filiberto Campanile, en neapolitansk slägtforskare, säger, då han behandlar slägten Capece: "Arrighetto gjordes af konung Manfred till vicekonung af Sicilien, hvilket rike han