Fjerde Dagen. Om förordet fore denna dag jfr inledningen. S. 369. utan att utsätta mitt namn. Urskriftens uttryck senza titolo är det mest omtvistade ställe i hela Decameron. Deputati (jfr inledningen), Fiacchi och Fanfani förklara det så, som det här blifvit öfversatt, och denna mening synes, att döma af alla de af de förstnämnde anförda skälen, vara den mest hållbara. Det må vara nog att upprepa de öfriga förklaringarna utan anförande af deras grunder, som kunna läsas hos Witte. Salviati tolkar: icke tillegnad någon, Dionisi: af mångfaldigt innehåll, och slutligen har Witte sjelf öfversatt: "ohne weitere Bezeichnung." S. 371. Grunden till denna berättelse återfinnes redan i en af parablerna i Liber Barlaam et Josaphat, tillskrifven Johannes Damascenus, i Joh. Herolts Promptuarium exemplorum, 24 ex. och i Cento novelle antiche, 13 ber. Den sistnämnda utgör förmodligen Boccaccios omedelbara källa. — Den har blifvit efterbildad af Cornazzano i Proverbi, 9 prov., af Hans Sachs och af Lafontaine i Les oies de frère Philippe. S. 375. Dante Alighieri, den store skalden; Guido Cavalcanti, hans förtrogne vän och en af grundläggarne till den nyare italienska skaldekonsten; förekommer här i VI dag. 9 ber; Cino från Pistoja, likaledes en af Dantes föregångare. S. 379. Första Berättelsen. Enligt du Méril har Lami (i Novelle letterarie 1755) utgifvit en handskrift, som sannolikt innehåller källan till densamma. Knappt någon af Decamerons berättelser är så mycket bearbetad som denna. På latin öfversattes den af Leonardo Aretino på prosa samt efterbildades af