Filippo Beroaldo på elegisk vers och af Micaële Accolti i terziner. — På italienska berättades den ånyo i prosa af Parabosco (I Diporti, 10 ber.), sattes af Annibale Guasco i ottave rime och utgör ämnet för fem sorgespel af Antonio da Pistoja, Ottavio Asinari, Pomponio Torelli, Ridolfo Campeggi och Girolamo Razzi. — På fransyska öfversattes den på vers af Jean Fleury (Paris 1493) och sedan af en onämnd 1520. —På engelska versifierades den först af William Walter i The amorous history of Guiscardo and Sigismunde (1532). Samma ämne behandlades sedan af Dryden i hans skaldestycke Sigismunda and Guiscardo, af fem onämnda författare i dramat Tancred and Gismunda (1568) och af mrs Centlivre i The cruel gift. — På tyska öfversattes den af Niclas von Wyle och i Schimpf und Ernst fol. 45 samt är af Hans Sachs dramatiserad i Ein klegliche Tragedi, des Fürsten Concreti och af Bürger begagnad i Lenardo und Blandine. — På svenska finnes den öfversatt af Georg Scheutz (Sthm 1818) och är den enda berättelse i Decameron, som före närvarande öfversättning blifvit öfverflyttad till vårt språk från urskriften. S. 393. Andra Berättelsen. Bedrägerier af samma slag som broder Albertos förekomma ofta i äldre berättelser, äfven österländska. De grunda sig till stor del på en af Josephus (Antiqu. Jud. 18 bok. 3 cap.) omnämnd händelse, huru en romersk riddare Mundus genom att uppträda såsom guden Anubis förförde Paulina, Saturnini hustru. Möjligen kan här äfven någon verklig samtida tilldragelse vara behandlad; åtminstone ger Manellis anmärkning om Berto della Massa (Uomo pessimo e bugiardissimo ed in ogni vizio eccellentissimo) någon anledning att tro detta. Fall af dylika anstötliga händelser saknas ej ens i nyare tider,