- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
11

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Albert Sjöberg däremot kände sig hemlös ute på
Högarna. Anna hade flera gånger skämtat med honom
och frågat, om han inte tänkte ta en hushållerska med
sig ditut, men han hade alltid svarat, att han hade det
för trevligt på Högarna för att förstöra det med
kjoltyg. Han spelade sin roll väl.

Så som i dag hade Albert aldrig känt
ensamhetskänslan, där han stod vid fyrtornet och stirrade inåt
skärgården. Där långt borta bakom Grålöga låg Solö
och Tallholmen. Själva Solö syntes inte annat än om
man klev upp på fyrtornet, men den gamla kvarnen på
Solö kunde han dock ha sett, om han ville gå in efter
tuben.

Han måste in efter den. Mycket riktigt. Kvarnen
var knappt så stor som en mygga, men syntes gjorde
den. En god tub. Jaha, vad fin sikt det var i dag!
Tallholmen kunde han inte urskilja, men han visste
precis på pricken var den skulle ligga. Två streck väst
om Grålögas udde. Vad gjorde Anna nu? Hon låg
väl ännu och drog sig. Hon tyckte inte om att stiga upp
tidigt. Och barnen? Georg satt nog och hängde över
en bok som vanligt i köket. Elvira hade säkert gått
till skolan.

Anna ligger med huvudet på kudden. Det gula
håret ser mycket ostyrigt ut. Ögonlocken har hon fällt
igen. Hon sover. Det står en svag pust genom
hennes raka lilla näsa. Jag känner det ända hit.

Tuben måste ha blivit immig, ty Albert tog ned den
och torkade okularet med näsdukssnibben. Det hjälpte
icke mycket. Imman satt i Alberts egna ögon.

Jag tror rent av jag står här och lipar, gamla karln,
tänkte han. Det är fånigt. Varför kan jag inte ge mig
av hem till Tallholmen med detsamma? Isen ligger fin
inåt. Mycket snö är det inte. Glanskis nästan hela
vägen. Där borta vid Vitskären ser det litet drivisartat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free