Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
belönades med öppenhet, och trohet med trohet. Att förråda
en vän ansågs för ett gräsligare brott, än att förråda sin kung.
Förmaningar, hotelser och stryk, intet hjelpte, när fråga
uppstod att förtiga en saks sammanhang, för att frälsa en kamrat.
Den som vågade sqvallra, afskyddes allmänt, och kunde
sedermera aldrig påräkna något förtroende. Man spottade och
pekade finger åt en sådan, ja, stundom i ett npprymdt
ögonblick, fick han umgälla sitt förseende med både knuffar och
kindpustar. Vänskaps-förbindelser knötos utan beräkning eller
öfverläggning, allt som tillfället och händelsen fogade. Den,
hvilken bodde under samma tak, åt ur samma fat, bröt af
samma bröd, i skolan satt på samma bänk, eller hade
deltagit i samma streck och undergått enahanda straff, utkorades
genast till vän. Den ene kände på det nogaste den andras
lynne. Öppenheten och innerligheten bundo hjerta vid hjerta,
och fel öfversågos lika hastigt som de begingos. I det fallet
qvittade man med hvarannan. Bedrägeri var nästan oerhördt,
och på ett blott ord lånade man den andre utan tvekan och
misstroende. Endast i ett hänseende var man förbehållsam,
när det > angick att göra något bättre än kamraterna, t. ex.
i Latinska skriföfningar, med mera sådant. Der gälde
hvarken vänskap, böner eller mutor. Man skrinläste sitt arbete,
och läppen var för alla upplysningar stum som grafven. På
den tiden bibehöll sig ännu denna välgörande subordination,
hvarförutan man aldrig lär sig hvarken lyda eller befalla.
För en gosse af högre klass iakttog man alltid en viss aktning
och hörsamhet, och för en gymnasist lyfte man på hatten.
Hvad den sistnämde vågade utan klander företaga, såsom att
snusa, röka, bära käpp, sätta hatten på sned, och mera
dylikt, dristade ingen göra efter, hvilken ej var hans vederlike.
Kredit sökte man ej i något, med undantag att borga
hvetebröd, hvilken herrlighet kringbars af en halt gumma. Gick
hennes förskott öfver en à två riksdaler, ansåg man sig
hafva vågat mycket. Vanligen godtgjordes hon innan hemresan,
och slog detta felt, så skedde det alltid vid den påföljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
