Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
terminens begynnelse. Hotelsen att i annat fall anmäla
förhållandet, tyglade de obetänksammes lystenhet.
Några egentliga fiender kände man icke, om ej, efter
gamla sägner, de så kallade gesäller och lärgossar. Men man
kom nästan aldrig i delo med dem, på sin höjd den första
Maj, hvilken dag så för lärare som ungdom utgjorde en
allmän glädje- och förlustelse-fest. Den som då ägde en
besparad penning, offrade honom gerna på fröjdens vårbeprydda
altare. Det var ock den enda dag man plägade sig med
vin, hvaraf man kände endast Mallaga. Några spetsglas
deraf omskapade verlden till ett paradis, och sjelfva karbasen
till en ljusens engel derinom. Merendels slog man sig den
dagen tillsamman, den ene försköt för den andre hvad som
behöfdes, och hade någon, i en lycklig stund, erhållit ett, hvad
man kallar, bud, hemifrån, så uppdrogs välfägnaden (hvilken
bestod af hvetebullar, gåshalfvor eller dylikt), under hurrande
och handklappning. Den enögda gumman kallade alltid första
Maj sin drygaste plågodag. Hon var då mer äri vanligt
rörlig och beställsam. Lik korporal Mollberg skulle hon allting
bestyra, koka, steka och tillaga. Hennes förmaning var nu,
att inte hushålla med anständigt tillbehör af smörjelse, för
det som skulle anrättas. Stundom läppjade hon på
pankaks-spaden och mjöl vispen, snusade, flåsade, hostade, prustade
och höll tal, än i köksdörren, än ute på gården, än framför
spiseln, än i trapporna. Med mössan på sned, en sotstrimma
tvärs öfver kindbenet, högra tummen i vädret, och den
him-melsåtsträfvande näsan ännu högre, försäkrade hon: "att
mat-anstalterna skulle blifva högst förträffliga, intet skulle fattas,
ej en gång ren duk och gröna blad. Vin drack hon väl
aldrig; men skulle dock, i anledning af dagens högtidlighet, ej
vägra att mottaga ett glas; allt hurrande för sin person ville
hon likväl undanbedja sig på det högsta. Det kunde väcka
afundsjuka. Intet stoj, inga oordningar. Gården måste
gossarne sjelfva rensopa. Skall det ändtligen vara öl, så har den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
