- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Fjerde Delen. Prosaiska Uppsatser m.m. /
145

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

kongl, bryggaren det som duger. — Se 6å, nu fräser det
öfver i grytan, ut med er ur köket! Dörren igen, fyrfatet hit,
grytringarne tog väl f—n! Inom en timma är allt färdigt!"

Nahum, som trälade i sin anletes svett, förkofrade sig
märkligen. Hans lärare fann sig nöjd med honom, och allt
sedan de första dagarne hade han undsluppit riset. Denne
lärare var en ibland desse, till hvilka man nu för tiden
fåfängt uppletar maken. Genom sin stränga tukt, ordning och
uthållighet förmådde han ingifva både kärlek och fruktan. Han
ördrog intet klem. Hvar och en skulle utan krus uppfylla
sina pligter. Något annat drifhjul, utom karbasen, fanns icke.
Den gick också, som en smedslägga, beständigt upp och ned.
Alldeles outtröttlig, uppdref han sin klass till en ovanlig grad
af arbetsdrift och kunskap. Mot terminens slut gafs ingen
rast, ingen hvila. Klockan fem om morgnarne satt han redan
i kathedern, med ungdomen framför sig. Frukost och middag
var knappt tid att tänka på. En qvart bestods till den
förra, och en halftimme till den sednare. Dess mer gudsgåfvor
af glosor, läxor och explicering. Dermed fortsattes till sent
på aftnarne. Med en sällspord förmåga att i allt göra sig
begriplig, undföll honom ej det ringaste, och det gafs ingen så
dum, i hvilken han icke inprentade och inbastonerade
åtminstone Latinska grammatikan från perm till perm, med god
insigt i alla dess reglor. I tillämpningen var han oförliknelig.
Någon gång obillig i sina bestraffningar, erkände han
upprig-tigt misstaget vid närmare besinning. Ett vänligt ord, en
glad blick, ett hjertligt klappande på axeln försonade allt.

Det försäkrades allmänt på den tiden, att ingen så
skicklig, äfvensom ingen så sträng och obeveklig lärare kunde vid
något skolverk uppvisas. Han var en förskräckelse för alla,
äfven för dem, hvilka ej stodo under hans handledning. Så
hände det ej sällan, att när han inträdde på skolgården,
hvilken upptog en ganska vid rymd, och han endast hviftade med
en käpp, flydde, som Judarne vid anblicken af Goliath och

Dahlgrens Saml. Årb. IV. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/4/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free