Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
stenarne, och liksom dämde den obehindrade farten. Dä
arbetade de små vågorna, liksom med ett pip, ungefär som
biens vid förestående svärrnning eller någon öfverhängande fara,
för att få den lilla seglaren loss. Det lyckades ändtligen,
och nu återtog den lugnade bäcken sitt förra ljud. Detta
förnöjde Paulina obeskrifligt, och då hon sedan öppnade
ögonen, var allt så nytt och underbart omkring henne. När hon
några stunder jollrat med denna lek, satte hon sig att se längs
utåt backen. Då fann hon det så roligt att betraka de små
krus-ningarne, mörka i skuggan, men åter uppglittrande i solskenet;
så lustigt att beskåda de kommande och bortflygande
fjärilarne, än parvis, än i flock, än åter en och en. Ingen dröjde.
Blott ett par sekunder hvilade den ostadige på hvarje blomma.
Så kommo trollhästar med sina breda, surrande och lysande
vingar, vige som blixten i sin flygt. Midt framför sig till
venster hade hon utsigt öfver vikens hela spegel, och på
sidan en blomsterkulle med nyss uppblommande, sött doftande
narcissor och violer. Längre bort en klipphäll, hvilken
allmänt kallades Echo-berget; emedan ett melodiskt genljud
derifrån lät höra sig, hvilket åter, ehuru ej så starkt,
tesvarades från ett annat midt i viken. Det förnöjde henne, att
låta dessa återsvar leka med hennes toner, hvarvid lion mellan
hvarje ackord lyssnade och smålog. Till det först omnämnda
berget hörde jemväl den egenheten, att när solen derpå
kastade sina aftonstrålar, bildade det för ögat, mellan asp, rönn
och hasselträd, en menniskofigur, insvept i sin gröna,
vidtomfattande mantel. För att fullkomna synvillan, hade den
fordna ägaren låtit i klippspetsen uthugga ett qvinnoansigte. Gick
man på sidan af berget, uppsiingrade sig en gångstig till
höjden, ofvanpå hvilken en slät gräsplan utbredde sin rika inatta,
som ägde midt uti en källa, hvars späda rännil, genom en
uthuggning, ledde sig ®ed och förenades med den språksamma
bäcken.
Paulina återtog sitt instrument, och började, efter några löp {+-+}
ningar, att spela och sjunga den bekanta visan: "Jag väntar dig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
