Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BAR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barka∙flänga, f. ”Dä går än(d)a åt
barka-flänga”, det går alldeles rasande, mycket
illa. Ög.,sm.
Barkande, n. anfall; gång (vicis). ”I ett
barkande”. Vm.
Barkare, m. garfvare. Vg. (Skarab.).
Barka-skoar (el. barkna-skoar), m. pl. ett
slags skor af hemberedt läder. Fl. (Öb.). Jfr
äulor.
Bakk-rämmel (el. barsk-rämmel), m. knif
att skala barken af träd. Hs.
Bark∙tikkel (el. barsk-tikkel), m. verktyg
liknande ett skohorn, hvarmed barken skalas
af träd. Hs. (Db.). S. tikkel.
Barks-kuta, s. kuta.
Bark∙söbb, m. bröd, tillredt af bara bark.
Vl. (Elfd.). Jfr subb.
Barkun, adj. sträf, kärf. Dl. Fn. barkandi,
sammansnörpande, (af barka, v. a.,
sammansnärpa); d. d. bårken, styf, styfsinnt.
O barkä, adj. 1) eg. ej afbarkad; a) om
timmer; b) om hudar och skinn. Vb.; 2) rå,
ohyfsad. Vb.,nb.
Snål-bark, m. snål menniska. N. Sk.
Barm-skinn, n. 1) ett stycke ludet skinn,
som en eller annan bär under västen för att
skydda bröstet mot kölden. Vb.,mp.; 2)
förskinn, skinnförkläde. Ög.,åm.
Barmäs (ipf.-ä), v. r. jämra sig, beklaga sig,
yttra missbelåtenhet. ”Barmäsä hä!” ack, så
beklagligt! Vb. Bjärmäs, v. d. Mp.; barma
sik, v. r. 1 id. Hs. (Db.). Fsv. barma sik,
a) beklaga sig. Sv. Pr. L. LIX, s. 78; b)
förbarma sig öfver någon. Sv. Pr. L. XX, s.
223. S. Margar., s. 52. Cod. A. 13, f. 150;
fn. <i>barma sér, beklaga sig, jämra sig; mht.
barmen, förbarma, ömka sig öfver; nht. (dial.
i Sachsen, Schlesien, Kärnt. och Thüringen)
barmen, jämra sig. Fsv. barma sik
betyder egentl. vara hjertinnerligen rörd, sinu
commoveri, gr. σπλαγχνίζεσϑαι. Jfr Grimm
wb. 1, 1134 barmen.
Barmeligt, adv. ynkligt, erbarmligt. G.
Fsv. barmelika, id. S.S. 1, 103; mht.
barmeliche, misericorditer.
Barmheit, f. 1) ömklighet, uselhet; 2)
vidunder. ”Hä var barmheita dill kar”, en
ömklig, lumpen karl. Vb.
Er-barmäs (ipf. -ä), v. d. 1 beklaga sig. Vb.
Nht. sich erbarmen.
Amm barn, n. barnhusbarn. Ul. Fsv.
omma, f. amma. S.S. 2, 52. S. Marg. s. 196;
fht. âmma; nht. amme.
Bàr-bresk (def. -skjen, pl. ska, def. -skan),
m. spädt barn. Hs. (Db.).
Bar∙född, adj. barnfödd, infödd. Vb.,åm.
Fn. barnfæddr.
Barna, v. n. 1 föda barn, framföda barn.
Svea-, Götal. Bånä, Mp.; bån (ipf.-ä), Vl.;
barnas, v. d. 1 Vm.; basla, Sk. (V. Göinge,
Harjager); bersla, id. Sm. (Vestbo). Jfr glötta.
Barna-bygge, n. 1) något som är klent och
bräckligt gjordt, snart faller sönder; 2) ett
barnsligt försök i arbete, slöjd o. s. v. Ög.(Ydre).
Barna·far, m. barnets fader, som bjuder
till fadders och ”offrar före” (först) till presten. G.
Barna-fänge, n. barnsbörd, barnsäng. ”Svårt
b.”, Sm.
Barna·löid m. barnskara; samling af ungt
folk. G.(F.). S. löid.
Barna-ria, barna-rier, s. rid.
Barn-fostrader, adj. uppfostrad såsom
barn. Nk.
Bar·kunna, f. barnsängshustru. Dl.
(Transtrand). S. kóna.
Barn·kunne·mat, m. förning till
barnsängshustru. Dl. (Transtrand). Bån kuno·mat, Fl.(Öb.).
Barn·lagder (barn lagd el. barn-lajd), adj.
som har många barn. Sm., kl.,bl. Jfr isl.
barnlagnadr, m. barnflock.
Bar(n)·lägje, n. barnsäng. Kl.
Bar(n)∙lägje∙mad (el. balägjemad), m.
förning (vanligast risgrynssoppa, kakor och stek),
som de bekanta hustrurna inom slägten eller
gilleslaget skicka till en barnsängshustru. Hl., sk.
Barns·förrättning, f. barnförlossning. S. Sk.
Barn·sjuk, adj. som känner
förlossningsvärkar; om qvinna. V. Nk. Bån·sjuk, Vb.
Jfr fn. barnsýkir, f. pl. födslovärk.
Barn∙skete, n. def. 1) eg. sterccus infantum;
2) Galium flavum. Ög. S. skita.
Bar-säng, f. barnsäng. Fl. (Nl.). Bar-sainj,
Vb. Fsv. barnsæng.
Bars∙öl (el. bas-öl), n. barnsöl, barndopsgille.
Svea-, Götal. Barsel, Ul.,kl.; barsel,
basel, baselsgille, Sk.; bånsöl, Nukkö. ”Laga
till barsel”, om hafvande qvinna. Hl. ”Skola
hålla barsel”, id. Ul. Deraf gåll-barsel, n. 1)
eg. gästabud utan barndop ; 2) kaffekalas,
kaffejunta. Hl. Fsv. barnsöl, barsöl; n. barsøl;
d. barsel.
Bassel·säng, f. barnsäng. G. D. barselseng,
Bån-falek, m. barn-lek. N. Åm. Falek,
m. leksak, är troligen sammansatt af fara,
uppföra sig, och ändelsen lek.
Bån-hörding (el. bån hölngje), m. barnpiga,
barnvårdare. Fl. (Ingo). Bån-höling. Fl. (Wörö
i Öb.). D. d. barnehyrde. Jfr höling.
Bån∙laus, adj. barnlös. Vb. Fn. barnlauss.
Bån-moderska, f. barnmorska. Fl. (Nl.).
Jfr lios-mor, sid. 407.
Bånog, adj. hafvande (gravida). Fl. (Nl.).
Bånot, Fl. (Öb.); bånätt el. bånut, id. ”Vera
bånätt el. vera vä bån”. Vb.; båni, Mp.;
bånat el. bånatt, Nb. (N. Kal.,Råneå); bånet,
N. Åm. N. bonnåt.
Bånoter (el. bonoter), adj. barnslig;
minderårig. Fl. (Pargas i Nl.).
Bån-tåna, s. tåna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
