Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - MUL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mul-bunnen, adj. hindrad i talförmågan.
”Mi Ketta ä inte mulbunnen”. Ög. (Ydre).
Fn. múlbinda, v. a. lägga mulband på.
Mul·bänk, m. snus som lägges innanför
nedre läppen. Sveal,, Götal.
Mul-bännas, mol-bänns, v. a. 1) träta,
gräla, munhuggas. ”Mulbännas sóm en tattcr”.
Sk. (N. Åsbo, Lugg.); 2) vara sticken, glo illa
och ej vilja tala. ”Hva går du å molbänns
ätter”? Sk. (Ing., Onsjö, Ox., Skytts, Vemm.).
Mulbännas, id. Bl. (Mörum).
Mul·suen, mull-suen, adj. som förlorat
matlusten och är kraftlös; om nötkreatur, då
mulen vid denna sjukdom är torr, såsom vanligt
vid feber. Sk. (Ing.,Frosta,Ox.).
Sur-mule, f. surmulet fruntimmer. Sk.
(Frosta).
Ture·mule, m. tordmule: Alca Torda, Lin.
Bl. Mule, m. id. Åm.
Mum, mum, ett uttryck, då man vill
tillkännagifva att en dryck är god. Sm.
Mondel, (uttal, mongel), m. handstaf; käpp
eller liten stång med vidfästad spik 1 nedersta
ändan, hvarmed man vrider omkring stenen i en
handqvarn. Kvarn-mongel, m. Sk. (Skytts h.).
Mangel, kvarnmangel, m. id. Sk. (Ox.).
Svingel, m. id. Sk. (Frosta). Mong el. mang är
mund, hand, el är af fn. völr, m. käpp, staf;
likasom hann ol, hanne·ol, handval deraf är
bildadt. Fn. möndull, m. liten staf eller käpp,
hvarmed man vrider omkring stenen i en
handqvarn. S.E. 1, 338, 3; d. d. munnel, id.
(Mlb. DL., 690). Mönd = mund, f. hand. Jfr
Egils. 578. D. d. kværnmangel.
Muffel, m. muff (för fruntimmer). Hj.,hs.
Af fn. mund, f. hand, fela, v. a. betäcka.
Mular, mula vantar, m. pl. vantar med blott
tumme; s. mular. Höra troligen hit och hafva
förmodligen ursprungligen hetat mundlar,
mundlavantar, hvarvid n, likasom 1 följande ord,
blifvit utnött. Jfr ey., bret. maneg, f. handske;
cornw. manak, id.
Mul·löga, f. 1) rnndt tvättfat af koppar.
Hs. (Ljusdal); 2) kopparkärl eller kopparform,
hvari tjocka pannkakor o. d. gräddas. Hs.
(Jerfsö), gstr. (Årsunda); 3) långpanna, ett
eldkärl af järnplåt, med uppvikna kanter till
stekning af kött i ugn. Dl.(Nås, hvarest
ordet är ^neutrum), vm. (Herv., Id.). Muld·oga,
n. id. Ö. Dl. (Mora). Fsv. mulløgh, f. & n.
tvättfat, handfat. S.S. 1, 162: ”steen mullegh”.
Fr. af N. 411: ”twa gul mulløgha”. Sv. Pr.
K. f. 113 v.: ”j mulløghinne”. Sv. Pr. L.LIX,
s. 69, 71: ”eina mulløgh”. S. F. S. 1, 3 h.:
”j en kætil æller mulløgh”. Iw. o. Gav. 356;
”een mullögh aff gull”. J. M. Yrt. s. 284:
”Cristus inlæth watn i mwlöghena oc begynnade
twå kænneswennanas føther. S. Marg. s. 44:
”han laet vatn i mulløghena”. Cod. A. 13, f.
27 v.: ”naghoth lithith mwliögh” (accus.). Cod.
A. 27, f. 122. S. Järt. Post. s. 65; fn.
mundlaug, munnlaug, f. tvättfat; n. mundlaug, m. el.
f. ett stort fat eller bäcken af messing;
tvättfat; fe. mundleóve, f. tvättfat; lt. malluvium,
n. id. af manus, f. hand, luere, tvätta, bespola.
Munka·fes, n. Senecio vulgaris. Sm. Egentl.
crepitum ventris monachorum.
Munka∙skalle (pl.·lar), m. Aconitum
Napellus. Sm. Munk∙hatt, m. Dl. (enl.
Wahlenb.). D. munke·hætte, id.
Munke, m. Jasione montana. Sk.
Munk·hattar, m. pl. id. Sm. (Femsjö). Sälls.
Munk∙peppar, m. Polygonum hydropiper.
Ö. Sm.
Mimmsa, v. n. 1 1) röra läpparne hastigt,
göra miner med läpparne. ”Hva står du der å
mimmsar för”? 2) röra lapparne utan någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
