Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - MÄL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÄLIVSAM, s. liv.
MÄLK, mälka, s. milk.
MÄLL, f. målla, svinmålla: Chenopodium
bonnus Henricus. Vg.,sm. Nht. melde, f. id.
MÄLLA, f. märla, häkta. Dl.,g. Mäll, f. id.
Vb. Fn. mella, f. skott för en dörr.
MÄLLA SÖNDER, mälle, mällebörd, s. mala.
MÄLLE, sdr. af mer än. Vg. (Hof, 210).
MÄLLTA 1 v. n. 2 gro. ”Rågen mällter i
skylen”. Vm. Ursprungliga betydelsen har
troligen varit: göra mjuk, upplösas, ruttna. Jfr fn.
melta el. mælta, (melta, melt); a) mälta, låta
ruttna; b) upplösa, smälta. Verbet mällta el.
mälta har utan tvifrei af forno i vårt språk haft
starka böjningen mälta, malt, multit och i
fornnordiskan melta, malt, moltit. Jfr sv. dial.
mallt, adj. litet rutten; fn. maltr, adj. sur,
rutten (om smaken af rutten torr fisk) ; sv. multen,
adj. som är nära att ruttna; fn. moltinn, id.;
tormoltinn, p. p. (om mat) som är svår att smälta
(Haldors.); sv.,fsv.,fn. malt, n. byne, polenta;
n. moltna, v. n. blifva skör, mjuk; fe. miltan el.
mêltan (mealt, malton, molten), v. n. upplösas ;
meltan, id. (sv. böjn.); e. melt, id.; moes.
gamalteins, f. upplösning: ἀνάλυσις, id.; gr. μέλδειν,
göra mjuk, smälta; skr. malina, adj. rutten.
Mallt, adj. litet rutten, ankommen. ”Mallt
strömming”, strömming som blifvit lös och
håller på att ruttna. Vm. (Herv., Id.).
Mallt-gallt, m. stället der elden ligger
i ett torkhus för malt (malikölna). S. Sk.
S. galt.
Mälltad, adj. litet rutten; om sill,
strömming m. m. som börjar att bli lös och skiljas
från benen; första graden af röta. Vm.,sdm.<
/poem>
MÄLLTA 2, s. mullta.
MÄLLUM, mällumåt, s. millum.
MÄ-LÅTEN, s. medlåten.
MÄ·LÄNNES, adj. medlutande. Ög. (Ydre).
MÄNGA, v. r. 2 1) eg. (i riksspr.) blanda.
”Mänga malt”, stänka vatten på malet malt och
röra det tillsammans. Sk.; 2) lindrigt salta.
”Mänga sill,kött”. Sk.,hl. Fsv. mænga, mængia,
v. a. blanda, mänga. S. S. 2, 145. Vadst. nunn.
s. 7. Didr. af B. 64, 10. Alex. M. 2608; fn.
menga; n. mengja; fe. mengan, mencgan; gl. e.
meng; fht., nht., holl. mengen; d. mæmge, id.
<poem>
Be-mänga, v. a. 2 uppblanda. Sm., m. fl.
Mängla, v. a. blanda, röra tillsammans. Hs.,
dl. (Mora). Maingla, id. Dl. (Elfd., Våmh.).
Mängnig, adj. mustig och söt, mägtig och
tjockt sammankokad. Vg.
Mängt (ipf.-ä), v. a. 1 röra tillsammans,
arbeta ihop till en massa, t. ex. grus och kalk
till murbruk, mjöl och vatten till deg. Vb.
Manne-sannt, adj. visserligen, för visso.
Sk. (Ox.).
Hvit männt, n. hvitt männtläder. Ul.
Hvit-männtadt, adj. n. hvitgarfvadt; om
hvitt mjukt, med alun beredt läder. Sthm. m. fl.
Männta-bälte, n. gul gördel af mäntadt
läder; pergamentsgördel. Runö. (Russwurm,
§ 261).
Männt bråka, f. redskap hvarmed en
läderhud mäntas. Ög.
Männt-läder, n. hvitt läder af hästhud.
Fl. (Pargas). Männtä·lär. n. läder eller hud
med hvit narf. Vb.
Rå-männta, v. a. 1 bereda rått läder till
remmar och tömmar. Sdm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
