Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänderna; om en menniska; 2) klok och
förslagen. Vg.(Elfsb.).
Kärring-tand, f. 1) (i riksspr.) Lotus
corniculatus; 2) ängkovall: Melampyrum pratense.
Sm.(Femsjö); 3) oxlägg: Primula veris. Bl.
Namnet brukas i andra landskaper om
andra växter.
Munn-tant, s. munn.
Stikk-tann, s. stinga.
Tand-fallen, adj. som mistat tänderna.
Ög.(Vånga s:n). O-tändter, adj. tandlös. G.
Tann·gåL, m. tandlåda, käke. Vb.
Tanna-gãre, n. Sk. Fsv. tannagardher. J. M.
Yrt. s. 169. Cod. A. 49, f. 171 v. S.F.S.
1, 3 h.; fn. tanngarđr; n. tanngar; fd.
(Harpestr.) tangiærth; d. tandgjerde.
Tann-gåv (def. -a), f. 1) eg. tandgåfva; 2)
faddergåfva. Fn. tannfè, n. gåfva som ett
barn får, när det erhållit den första tanden.
Hos Finnarne heter en sådan faddergåfva
hammas-raka, hos Esterne ham-barahha, af
hammas, tand: hos Lapparne panekes, pannikeis,
af pane, tand. Lapparne pläga nämnligen gifva
en ren åt barnet, då det får den första tanden.
Tann-haspa, f. fruntimmer som förtalar
folk. Sk. Tann-harpa, f. Sm.(Uppvid.).
Tanning, f. tandsättning. Kl.
Tann-kjäll, s. kala.
Tann-ljud (tann-ljöud), n. målföre.
Fl.(Ingo).
Tann-preta, s. preta.
Tann-ört, f. 1) Euphorbia Helioscopia, L.
Sk.; 2) i andra munarter Scleranthus.
Tenneka, f. tenlika, ett slags spik med
stort, rundt, kullrigt hufvud. Sm. I andra
munarter tenlik, tändlik, tändrik, m.
Tvi-tann, dubbeltand, som växer utanför
en annan tand. Vb. Tvi-tändt,adj. som har
dubbla tänder. Hs.,dls. Tve-tändt. Vg.
Tändare, m. örfil, slag för tänderna. Ul.
Tännlikka, f. liten fyrkantig träbit att
sätta under hufvudet på en spik, som åter skall
utdragas. Ög.
Tännter (el. tändt), adj. tandad. G.
And-tapter (and-taftr), adj. andtruten. Nk.
And-tapt. Sm. N. andtept.
Tapp, m. något som kan tappas, förlora
eller är tappadt. Sm.
Tapp-läupen, adj. uttröttad, som har
tappadt i löpande. G.
An-täppa, antäppe-gärsgål, s. sid. 12.
HåL-tapp, s. sid. 278.
In-täppe, n. inhägnadt åkerstycke; vret.
Sk.(Onsjö).
Tapperian el. tappererare, m. källarsven,
som tappar ölet i kannorna vid gästabud. Bhl.
Tappe-gris, m. Sk.(Onsjö,Harj.,Lugg.);
tapper-sven, m. Öl. Fe. täppere.
Tapp-käring, f. spjell af bräde, satt på en
käpp. Vg.
Tapp-’ol, n. eg. tapp-hål; hålet på botten
af en båt, hvarigenom vattnet uttappas.
Sjelfva tappen kallas båt-knapp, m. Dl.(Mora).
Jfr dövika.
Tapp-rókk, m. käpp som sättes i hålet på
ett rostkar. Vg.,sm.(Mo h.),sk.(Onsjö,Lugg.).
Tappe-slav, m. Sk.(Skytts h.); róst-tapp, m.
Sk.(Ox. h.). D. d. tappe-stav.
Tapp·sigen (el. tapp-segen), adj. utmattad
(eg. utrunnen ända till tappen?). Bhl.
Täpp (ipf. täfft), v. a. tillstoppa. "Täpp
fälln kring fötträn miin, sä ji int frus". Vb.
Fsv. tæppa; fn., n. teppa.
Täpp el. ugns-täpp, m. bräde, som i st, f.
spjell uppstöttas i spisen eller framför ugnen;
äfven på skorstenen. Ög. Ugns täppa, f.
Hs.(Db.).
Täppe, n. 1) gärdesgård. Sk.(Onsjö,Harj.),
N.Hl.; 2) grind. Sk.(Frosta h.); 3) litet
gärde; täppa. Jtl. Jfr tång-täppe.
Täppel (pl. täpplar), m. liten utväxt,
liknande en tapp under halsen på getter och
suggor. Hs. I andra landskaper tapla, f.
Jfr bjälla.
Täppe-röv, f. björnloka: Heracleum
sphondylium. Brukas mot häftig utsot.
Sk.(Krageholm). Jfr Linnés Skånska Resa, sid. 266.
Ung-täppa, f. fruntimmerströja med skört.
Denna drägt börjar nu komma ur bruk.
Sk.(Villande h.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
