- Project Runeberg -  Folkbildningspolitikern Adolf Diesterweg : ett hundraårsminne /
30

(1890) [MARC] Author: Fridtjuv Berg - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. År 1830 - 7. I Berlin 1832—1840

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 ADOLF DIESTERWEG.

mera utvecklade stadsfolkskolorna. Man tillbjöd Diesterweg,
såsom den erkänt främste, föreståndareskapet för detta
seminarium. Han var dock därtill ganska motvillig, bland
annat därför att han till närmaste förman skulle få
inspektor Otto Schulz, hvilken af Diesterwegs vänner
skildrades såsom en stridig och oresonlig man. Slutligen
lät han dock förmå sig antaga den erbjudna platsen, tog
farväl af det stilla Mörs och flyttade år 1832 till Berlin.

2. I Berlin 1832—1840;

Då Diesterweg den 15 maj 1832 höll sitt inträdestal,
såsom rektor för seminariet i Berlin, förklarade han att
han kommit till hufvudstaden för att af alla sina krafter
arbeta på lärarebildningens och folkbildningens höjande,
och det utan afseende på hvilka följder detta sträfvande
kunde komma att medföra för honom själf. Han ämnade
därvid, sade han, likna den ryttmästare, som satte sina
husarer i första rummet, deras hästar i det andra samt
sin hustru och sina barn i det tredje.

Seminariet ledde han i samma anda som i Mörs. Yng-
lingarna skulle ej utformas till diesterwegska kopior, utan
till själfständigt tänkande, kännande och handlande män-
niskor. Diesterweg hade en bärgfast tro på lärarnas kärlek

till sitt kall; erhölle de blott stöd och uppmuntran, skulle
de nog, menade han, under sitt praktiska arbete genom egen
iakttagelse och eftertanke finna de vägar, de förfarings-
sätt, som för dem och därmed äfven för saken vore de
bästa. Att klafbinda och insnöra dem i vissa yttre former
vore att förlama deras själfvärksamhet och döda deras in-
tresse. Seminariestudierna betraktade han blott såsom en
begynnelse, en utgångspunkt vid det energiska sträfvandet
på ständigt fortsatt utbildning, och han uppmuntrade ofta
sina lärjungar att begagna sig af de tillfällen härtill, som
föreläsningarna vid högskolan erbjödo. Han ville öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 2 20:29:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diesterweg/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free