Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen - Theorierna om Statens straffrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De absoluta straffrattstheorierna.
77
brottsliga tilltag ifrån hennes sida, då en ordnad Stat alltid har
utväg öppen att inom fängelsets murar göra henne helt och
hållet oskadlig; det kan ej vara riktigt att betrakta
halshuggandet af en fängslad, vapenlös brottsling, såsom utöfvandet af rätt
nödvärn, lika litet som det är nödvärn att ihjälskjuta
tillfångatagne, afväpnade fiender under krig. Och slutligen utgå dc
flesta af dessa thecrier från den forutsättningen, att brottsligt
sinnade menniskor, i det ögonblick ett brott föröfvas, alltid
öfverlägga och jemnfora vinsten af brottet, å ena sidan, och det
onda som väntar genom straffet, å den andra sidan.
Erfarenheten har dock länge jäfvat denna förutsättning såsom varande
felaktig; erfarenheten har visat, att, då en menniska står i
begrepp att taga lifvet af en annan, tänker hon, hänförd af sina
passioner, högst sällan på straff-följderna, utan anstränger i stället
all sin reflexion för att finna utvägar att dölja den brottsliga
gerningen och att sjelf undgå upptäckt samt derigenom allt straff.
Detta visar sig i synnerhet, då qvinnor begå barnamord, vid
giftmord eller andra planmessigt anlagda brott. Då ofvannämnde
förutsättning alltså icke är tillförlitlig, är ock klart att den
nytta, man forespeglat lagstiftaren skola ernås, är högst osäker
och ingalunda af den betydenhet, som man föreburit.
En af de relativa straffrättstheorierna, hvilken, följdriktigt
genomförd, måste belt och hållet förkasta dödsstraffet, är den
så kallade moraliska förbättringstheorien; ty då den
uppställer såsom princip, att lagstiftaren, på samma gång han sätter
straffet i förhållande till den genom gerningen ådagalagda
brottsligheten, skall vid valet af straffmedel begagna sådana, som
kunna medverka till den brottsliges moraliska förbättring,
måste naturligtvis dödsstraffet uteslutas ifrån dessa straffmedels
antal1). I de blandade straffrättstheorierna, såsom Mittermayer
m. fl. framställt desamma, har man sökt göra gällande såsom
ledande principer, att Statens verksamhet blott kan vara riktad
på det samhälleliga lifvet, på hvad Staten gifver och skyddar;
att Staten är berättigad att använda alla medel, som grundlägga
eller skydda rättsordningen; att de straffmedel, som Staten eger
bruka, blott kunna hafva afseende på beröfvande eller
inskränkning af de rättigheter, som Staten antingen förlänat åt den
1) Lucas: Du système pénal et du système répressif en général, de
la peine de mort en particulier. Paris. 1827. p. 269 o. f.
Olivecrona; Dödsstraffet. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
