Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Om Dödsstraffets nödvändighet för att stäfja grofva brott mot Staten. Om Dödsstraffets nödvändighet för att motverka föröfvandet af mord - Under sammanräknade 20 år ej afrättningar i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 Under 20 år icke någon afrättning i Sverige.
Kasta vi ännu en gång en blick på de ofvanstående
Tabellerna VII, VIII, IX och X, så se vi huru antalet för mord
sakfällde män och qvinnor småningom nedgått oaktadt
folkmängden i allmänhet varit i jemnt stigande. Under den långa
perioden af 34 är, från och med 1856, det första år, då icke
någon afrättning i Sverige förekommit, till och med 1889, har
under sammanräknade 20 ar dödsstraffet icke gått i
verkställighet. Bödelshandverket har hvilat, utom under förstnämnda är äfven
under ären 1865, 1867—71, 1873—75, 1877 78, 1880—81,
1883—86 och 1888 -89, och icke någon torde med fog kunna
påstä att rättsordningen i Sverige under dessa nu anförda ar
varit mindre tryggad än under de år, då bilan utkräft sina
offer. Tabellen X angifver att under åren 1865—89 har Staten
genom verkställda afrättningar förkortat 9 menskliga individers
lif; men roten och upphofvet till deras brott — eländet, lasterna,
vanvårdad uppfostran, bristande religiositet — qvarstår, och det
är dock just detta, som man skulle söka så vid möjligt
undanrödja. Det är genom visa lagar och kloka anordningar, som
Staten och kommunerna skola medverka för vinnande af sådant
ändamål. Om icke Staten med alla de medel, hvaröfver han
kan förfoga, söker öfvervaka och främja det uppväxande
si ägt et s uppfostran till gudsfruktan och sedlighet, till
arbets-samhet och förvärfvandet af nyttiga kunskaper, skall man fåfängt
vänta en verklig minskning i brottens antal1). Ty man fär
icke förgäta, att en stor del af de brottslingar, som befolka
Statens fängelser, äro födda i elände, hafva uppvuxit utan att
vänjas vid goda seder, utan att åtnjuta religiös omvårdnad, och
att deras lefnadsbana i följd häraf blifvit en fortgång från last
till last, från brott till brott2).
)) Olivecrona: Om orsakerna till återfall till brott. Stockholm. 1872.
p. 9 och Des causes de la Bécidive. Stockholm. 1873. p. 12.
2) Den 25 Januari 1876 afrättades i Norge mördaren Wallin. Om
honom yttrar J. Tbaasdahl: nNär vi tänka oss att Wallin för det första
var född af kringvandrande föräldrar och hade en fader, hvilken så att
saga med modersmjölken sökte ingifva honoin gudsförnekande grundsatser,
att han var arresterad tvenne gånger innan han blef konfirmerad, och att
han ändtligen i en framskriden ålder blef konfirmerad i ett fängelse, så
kunna vi lätt sluta till hvilken uppfostran ban erhållit. När vi vidare
betänka att han, i de 55 år han upplefvat på jorden, vandrat från fängelse
till fängelse och tillbringat största delen af sitt lif i straffanstalter, kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
