Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Om benådning i dödsmål - Benådningsrättens rättsliga betydelse och ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
Benådningsrättens ändamål.
männa rättssäkerheten. Så har skett vid alla de tillfällen, der
det i lagen utsatta dödsstraff genom benådning blifvit ersatt
af straffarbete för lifstiden. Benådning framträder härigenom
såsom ett lagen korrigerande moment, såsom en faktor skapande
nödtvungna undantag från lagbudet. Men ju oftare undantag
sålunda göras från regeln, minskas också i samma mån den
moraliska verkan, som lagstiftaren genom straff’hotct beräknat
åstadkomma for att afhålla illasinnade personer från
brottsliga foretag. På samnia gång benådningsrätten, med klokhet
och förutseende använd, alltså verkar välgörande till
förekommande af alltför härda och derföre orättvisa straff, undergräfver
den samtidigt sä småningom det stränga lagbudets auktoritet.
När det derföre visat sig att benådning från det lagstadgade
dödsstraffet så ofta påkallats, att hvad som skulle utgöra ett
undantag i stället öfvergått till regel, ådagalägger sådant
tvdligt och klart att tiden är inne for en lagförändring,
hvarigenom straffbestämmelsen i lagen rättas och ställes i
öfverensstämmelse med den riktigare rättsuppfattning, som vid mera
utvecklade samhällsförhållanden på ett högre kulturstadium
gifvit sig tillkänna. Ifrågavarande verkan af en med urskiljning
använd benädningsrätt är derföre ingalunda att beklaga eller
ogilla. Tvärtom synes benådning just vara den banbrytare, som
skall rödja väg for reformer i afseende på straff och deras t ill—
lämpning. När t. ex. ådömdt spö- eller risstraff, schavottering
i halsjern, till följd af mellankomniande benådning, under en
längre följd af är icke hade gått i verkställighet här i Sverige
och erfarenheten derunder bevisat, att den allmänna
rättsordningen i landet kunnat på ett fullt tillfredsställande sätt
vidmakthållas äfven dessa grymma och vanärande straff förutan,
framkallade det vunna resultatet med logisk konseqvens dessa
straffarters bortskaffande ur lagen. Sammalunda har det ock
redan gått med dödsstraffet i de stater, der lagstiftaren
formligen aflyst detta straff. Ty det är den under en längre period
till regel öfvergångna benådningen af till döden dömde
brottslingar och deras bestraffande med lifstidsstraffarbete, som för
folken utvisat dödsstraffets umbärlighet för rättstillståndets
betryggande. Enahanda måste följden slutligen blifva i
Finand, i Belgien och i de Scliwei ziska kantoner, hvarest
dödsstraffet visserligen qvarstår i lagen, men ej vidare tillämpas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
