Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyda. Hans lemmar vägrade lyda vad hans egen hjärna ville. Andra försökte,
men det gick inte. Det visade sig att ingen ombord kunde slå in landnings-
direktiv i styrdatorn. Skeppet kunde gå ut från planeten, inte in. "Braun"
kretsade runt planeten varv efter varv, men den psykiska spärren fanns över-
allt.
Det var i det läget som en chaanjel sökte upp Arvid och bad honom säga till
sina artsfränder att sluta upp med dumheterna.
— De kan visserligen inte landa, men om de envisas kan de ådraga sig psy-
kiska skador. Det är onödigt.
Arvid sände omedelbart rapport och "Braun" togs bort ur omloppet och
parkerades bortom ’ Trygve Lie ".
Det nästa som hände var av betydligt sensationellare art än en psykisk spärr.
Vid en rutinkontroll av en fusionstorped upptäcktes att dess nukleära element
inte längre var radioaktiva.
Man gjorde genast en omfattande undersökning och kunde konstatera att
det radioaktiva elementet förlorat sin radioaktivitet fullständigt. Det var lika
radioaktivt som en klump bly. Med onda aningar undersökte man samtliga
kärnvapen och fann att de inte längre var kärnvapen. Det innebar dock inte att
alla radioaktiva element ombord på skeppen deaktiverats. Där radioaktiva
ämnen användes för annat än vapen fanns utstrålningen kvar, oförändrad.
Man undersökte även de så strängt hemlighållna "kamikazebomberna".
De var inte längre kamikaze. Det skulle inte gå att förinta skeppen.
Av allt man upplevt i samband med den sällsamma planeten var detta det
starkaste. Chaanjel måste, hur det nu gått till, ha omvandlat högaktiva grund-
ämnen till helt inaktiva ämnen — på avstånd. Vilket var omöjligt enligt allt
mänskligt vetande och ett förkrossande bevis för chaanjels enorma förmågor.
Arvid erhöll en rapport om saken och ombads fråga chaanjel om anledning-
en till åtgärden. Han ryckte på axlarna. Frågan var barnslig, han skulle kunnat
besvara den själv utan att fråga chaanjel. Men han frågade och fick svar och
sände det. Chaanjel ville inte veta av några vapen inom sitt system. Så enkelt
var det. Man hade godtagit att skeppen behöll vapnen, om de höll sig i planet-
systemets utkanter. Men ’ ’Braun" hade gjort två landningar med sin fusions-
mina i full beredskap. Då hade chaanjel beslutat att desarmera vapnen, så att
inte jordfolket av tanklöshet skulle överträda förbudet.
Det var som att ta tändstickorna från barn och ge dem några avsvavlade
stickor att leka med. Hur det gått till frågade Arvid inte. Det var meningslöst
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
