Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fråga. Ingen jordbo skulle kunna göra något liknande. Jo, kanske om en
million år eller så, när evolutionen fått verka.
’ ’Trygve Lie’’ använde ännu en sond för att sända rapport om den otroliga
händelsen till Jorden. Men alla dessa rapporter visade sig vara onödiga. Det
var ungefär som att sända iväg ett brev och få ett telefonsamtal från mottaga-
ren innan brevet nått fram.
Ja, med hänsyn tagen till den väldiga distansen var det som att sända ett
brev med ryttarstafett och strax efter att ryttaren gett sig iväg få ett telegram
att telefonkontakt var att vänta. För så var det. Telefonkontakt över femtio
ljusårs tom rymd.
Ett rymdskepp uppenbarade sig plötsligt i systemet och tog kontakt med
"Trygve Lie". Det hade avsänts månader innan den första Jordsonden nått
mottagaren. Besättningen visste ingenting alls om vad som hänt expedi-
tionen, utan hade sänts ut i blindo för att överbringa ett bud: Att en telefon-
ledning skulle dras.
Redan innan expeditionen hade sänts ut, ja redan innan sonden Scorpio
Prospektor Ett hade återvänt med sina bilder, hade det gjorts experiment med
telekommunikation via XD. Det skulle, om det lyckades, ge omedelbar förbin-
delse över väldiga avstånd. Som nu var skulle ett radiobudskap från Chaansy-
stemet till Jorden ta över femtio år — och svaret lika lång tid: Radiovågens
hastighet är ljusets.
Man hade lyckats. Det gick att placera ut transmittorsatelliter med ljusårs
avstånd och etablera radiokontakt mellan dessa via XD. Radiovågen gick utan
tidsförlust från satellit till satellit. Och här inträffade en av dessa paradoxer,
varav universum överflödar: När ett skepp gör XD-transition sker denna
omedelbart för folket ombord, men i relation till utgångspunkten tar ett ljusår
åtta dygn. Man kunde vänta sig att en radiosignal skulle ta åtta dygn på sig att
hoppa ett ljusår. Det gjorde den inte. Den gick fram omedelbart.
Ingen kunde förklara denna paradox, mer än några matematiker, som kun-
de förklara den med siffror och symboler och då var den inte någon paradox. Å
andra sidan var den inte begriplig heller, för vanligt folk, som vill ha ord och
inga siffror när de ber om förklaring.
En viss ordförklaring kunde ges i att när det gällde XD-transitering av ett
skepp så var det fråga om överföring: Skeppet lämnade position A och intog
position B. Men när det gällde telefonkommunikation så lämnade inte bär-
vågen A. Istället etablerades förbindelse mellan A och B och det var något helt
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
