Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betyder fem infödingar mot milliarder människor?
— Ni säger ’ ’infödingar’’, men menar tydligen ’ ’djur’’.
— De är inte människor. Ni är det, professor Gunnarsson. Ni är en männi-
ska, en Homo Sapiens, en människa från planeten Jorden. Vill ni att ert släkte
skall kräla i dyngan, när det istället kunde stiga i ljus och ära och makt? Ni
kan, om ni vill, på ett mycket betydelsefullt sätt hjälpa ert eget släkte till en
storhet utan like.
— Jag ser er och hör er, men tror ta mig fan inte att ni är verklig, sa Arvid
och bröt förbindelsen.
Men han blev kontaktad igen, naturligtvis. Igen och igen. Jorden hade
börjat oroas. Tystnaden i sex månader hade varit avsedd att oroa chaanjel,
men hade istället oroat mänskligheten.
Arvid förhöll sig passiv. Han mötte ständigt nya personer över den väldiga
länkkedjan och många bearbetade honom psykologiskt raffinerat. Jorden kun-
de få fram toppexperter, särskilt om det låg politiska, ekonomiska och militär-
strategiska intressen bakom. Men ingen jordisk expert på psykologi kunde ta
upp tävlan med de experter som stod på Arvids sida. Han kände sig likgiltig
inför alla argument — och kände sig efterhand mera som en chaanjel än som
en terran. De jordiska argumenten tedde sig alltmera som pladder från en
skock busungar, som ville få rätt att härja inne i en välansad trädgård. Ja, det
lät i hans öron som argument från vandaler, som ansåg sig ha full rätt att slå
sönder och ödelägga.
Han kände det som rena meningslösheten att besvara deras yttranden. Det
var bättre att ta med sig teleprinterns skrivdel ut i naturen, författa rapporter,
analyser och rekommendationer och sedan återvända, koppla in skrivaren
och sända materialet till Jorden. Nånstans bland människorna därborta borde
det väl finnas personer med vett och sans? Men hans material gick till PAX,
som växte ut alltmera och i realiteten var högsta instans för allt som rörde
Chaan. Visst studerades Arvids material. Det studerades av många och det
studerades noga — men för strategiska syften: Fanns det i allt detta religiöst–
filosofiskt-psykologiska ordbroderi något matnyttigt, som kunda användas
som argument mot den där förrädaren och hans infödingar?
Jordens bästa hjärnor författade svaren. Svaren sändes tillbaka på pärlbands-
linjen. De lästes med likgiltig fridsamhet och bedömdes som struntprat. Man
talade förbi varandra.
Men PAX uppträdde dock med en viss försiktighet mot Arvid. Han var en-
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
