Herr Eskil, som hade sovit gott, vaknade, då ljusskenet föll över hans ögonlock, och förde skålen till sina läppar. I det halvvakna tillstånd, vari han befann sig, uppfattade han knappt något mer av det stora undret, än att det vin, som bjöds honom, var mycket välsmakande, och han tömde skålen till sista droppen. Men detta vin, som knappast kunde vara något annat än det ädla malvoasir, Söderns ära och alla vinsorters krona, var så sömngivande, att han knappt hade lagt ner skålen, förrän han sjönk sovande tillbaka på bädden. Och i samma stund svävade den sköna, heliga jungfrun ut ur rummet, lämnande fru Lucia i ett tillstånd av bävande förundran och nyvaknat hopp. Den ljusa hjälperskan åtnöjde sig inte med att endast undfägna herr Eskil. I den mörka, kalla vintermorgonen genomvandrade hon den svenska borgens dystra salar, och till var och en av de sovande krigsknektarna bjöd hon en skål av söderns glädjebringande vin. Alla dem, som drucko, föreföll det, att de hade fått smaka himmelsk vällust. De underläto inte heller att genast insomna i en sömn, fylld av drömmar om trakter, där evig sommar och evigt solljus voro rådande. Men fru Lucia hade knappt sett den ljusa uppenbarelsen försvinna, förrän den ångest och oförmåga, som hade tryckt henne under hela natten, helt och hållet skingrades. Hon iförde sig hastigt kläderna och kallade därpå allt hemfolket till arbete. Under den långa vintermorgonen sysslade sedan alla dessa med att bereda herr Eskils välkomstmåltid. Unga kalvar, grisar, gäss och höns fingo i hast sätta livet till, degar bereddes för jäsning, eldar tändes under stekspetten och i bakugnarna, kål bryntes, rovor skalades, och honungskakor bakades till söträtt. Borden i gästabudssalen höljdes med dukar, de dyra vaxljusen packades upp ur djupa kistor, och på bänkarna utbreddes blåa fjäderbolstrar och bonader. Under alla dessa förberedelser fortforo borgherren och hans män att sova. Då herr Eskil äntligen vaknade, såg han av solens läge, att middagsstunden var inne. Han förvånade sig inte blott över sin långa sömn, utan kanske än mer över att han hade sovit