64 HJ. SJöGrREN älven. Svartälven, som endast till en ringa del av sitt lopp tillhör Värmland, upprinner också i omedelbar närhet av Västerdalälven. I geologiskt avseende är den vattendelare, över vilken gränsen Värmland—Dalarna framgår, uppbyggd av urgraniter och andra mellanformer mellan granit och gneis jämte porfyrartade hälleflintor utan någon framträdande olikhet mellan förhållandena på olika sidor av landskapsgränsen. Den jotniska sandstenen ligger helt och hållet inom Dalarnas område med undantag av det isolerade området i Svartälvsdalen. Det framgår av ovanstående, att gränsen mot Dalarna endast i så måtto kan sägas vara naturlig, att den går fram längs den höjdrygg, som skiljer de båda landskapen utan att dock sammanfalla med vattendelaren; icke heller är länsgränsen markerad av några geologiska moment. Gränsen mellan Värmland och Närke går fram på en på talrika punkter bruten linje, vars huvudriktning är i N—S från Eskilsberget i norr till sjön Skagern i söder. Den har på sin nordliga sträckning en medelhöjd under 300 m., sänker sig kring Karlskoga till mindre än 200 och i närheten av Skagern under 100 m. Gränsen är icke på något sätt markerad i den småkuperade topografi, utan framträdande dalgångar eller höjdsträckningar, som är utmärkande för landskapen på ömse sidor om denna landskapsgräns. De geologiska förhållandena i de trakter, som genomdragas av denna gräns, äro mera differentierade, än vad fallet är vid de övriga gränserna, i det att berggrunden är uppbyggd av graniter av olika åldrar och typer, med tillhörande grönstenar, granuliter, gneiser, kalksten och lerskiffer. Förhållandena äro varandra lika å ömse sidor av länsgränsen; sålunda har man t. ex. såsom en motsvarighet till Grythyttefältet inom Örebro län det likartat sammansatta ehuru mindre utsträckta Saxåfältet inom Värmland. Den södra gränsen. Väners- och Dalslandsgränsen kan räknas från sjön Skagern och följer sedan Vänerns strand till närheten av Åmaäl, varifrån den går i en starkt bruten linje till Stora Le, där Värmland, Dalsland och Norge mötas. Av denna gräns kan den del, som stöter till Skagern och Vänern, åtminstone i den