VÄRMLANDS GEOLOGI OCH GEOGRAFI 65 meningen betecknas som naturlig, att den är en vattengräns. Likväl utgör norra delen av Vänern den naturliga fortsättningen av det sydvärmländska slättlandet utan några topografiska begränsningslinjer varken ovan Vänerns vattenyta (44 m. över havet) eller därunder. Endast den östra begränsningen av Värmlandsnäs utgör ett undantag, i det att densamma sannolikt är betingad av en förkastning; här kommer således ett geologiskt moment in i Värmlandsgränsen. Gränsen mot Dalsland skär tvärt över Svansjön, |eofe-Västra och Östra Silen och Lelången. Den avskär också höjdsträckningarna och bergarternas strukturlinjer, som här gå övervägande i riktningen norr—söder. NORRA VÄnNERNS VATTENOMRADE (efter Sten De Geer) I iSvartältrens vattenomräde I Klarältrens Tl Frykengjöarnas „ N Värmelens *+ tx VGlatštjordens +* Den är således motsatsen till en VF naturlig gräns. Fig. 8. Skala 1:4,000,000. Värmlands geologiska byggnad. Vi skola först taga en översikt över den historiska utvecklingen av kännedomen om Värmlands geologi. Swedenbora och Linné, vilka kunna betecknas som den geologiska forskningens första representanter i Sverige, ägnade sitt huvudsakliga intresse åt de fossilförande formationerna, Gottlands, Ölands och Västergötlands silur o. s. v. Under sin västgötaresa besökte likväl Linné [1] på hemvägen även Dalsland och Värmland, och han beskrev Persbergs gruvfält, såsom framdeles kommer att anföras, varjämte han omnämner det år 1726 i Brattforsgruvan vid Nordmarken gjorda fyndet av gediget silver, sedermera be- Värmland. I. 1181 5