VÄRMLANDS GEOLOGI OCH GEOGRAFI 69 lingar i Öfversigten af Vetenskapsakademiens Förhandlingar, i Värmländska Bergsmannaföreningens Annaler samt i tyska och franska facktidskrifter. Redan år 1851 hade han gjort en märklig upptäckt, i det att han då påträffade den sedermera så berömda mineralfyndigheten Horrsjöberget i Norra Ny socken och påvisade i den därvarande kyanitkvartsiten (»himmelsblå kvartsfels») utom rutil och lerjordsilikatet pyrofyllit även fosfaten lazulit och amfitalit samt sulfatfosfatet svanbergit [12]. År 1852 offentliggjorde han »Mineralogiska underrättelser från Värmskogs socken i Värmland» [10, 11], vilka innehålla den första geologiska beskrivningen på de märkliga silvermalmsförande gångarna. IgGerström framhåller fyndigheternas utpräglade gångnatur och skildrar deras gångarter och malmföring. År 1866 gjorde Icgelström ett fynd, som väckte stor uppmärksamhet, nämligen av bituminös gneis och glimmerskiffer i Nullaberget i Östmarks socken. Med understöd av statsmedel hade IGelström 1867 verkställt undersökningar i västra Värmland, som omfattade övre Fryksdals, Älvdals, Jösse och Nordmarks, Nyeds och en del av Gillberga härader. Dessa gåvo honom, i förening med tidigare resor, möjlighet att giva en översikt av landskapets geognosi [15], i vilken han särskilt uppehåller sig vid Nullabergets bituminösa bergarter och Horrsjöbergets mineralrikedom, varjämte han påpekar överensstämmelsen mellan mineralföringen i Horrsjöberg och Västanå i Skåne samt omnämner ett par smärre dylika förekomster av kyanitförande kvartsit, nämligen vid Ruskåsen i Ny socken och vid Tvärån i Östmarks socken. Järnglimmerskiffrarna i Gräsmarks socken beskrivas, och i fråga om Värmskogsgångarna påvisas, att detta gångsystem har en vida större utsträckning, än man i allmänhet antagit. Sin största uppmärksamhet ägnade likväl Igelström åt sin hembygds, Filipstads bergslags, mineralogi och geognosi. Redan åren 1849—50 hade han utarbetat en »Geognostisk karta öfver Filipstads bergslag» [8], vilken dock aldrig befordrades till trycket. Man finner på densamma dalasandstenen i Svartälvens floddal utskild, likaledes porfyroiderna vid Gustafsström på gränsen till Dalarna och kvartsiterna vid Rämsberg och Hästberg.