Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands geologi och geografi av Hj. Sjögren
- Värmlands geologiska byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 HJ. SJÖGREN
Granulitområdena kring Nordmarkens och Tabergs gruvfält, kring
sjöarna Långban och Yngen, och Saxåfältets lerskiffrar äro utskilda.
Graniterna äro uppdelade i granit och gneisgranit, d. v. s. fullt
massformiga och parallellstruerade graniter, men intet försök
göres till en geognostisk indelning, varken av massformiga eller
parallellstruerade bergarter. En beskrivning till den geologiska
kartan över Filipstads bergslag trycktes först tjugu år senare,
nämligen 1871 [8 a]). Icelström framhåller där malmernas samband
med hälleflintan, vilket generaliseras sålunda: »Hvar hälleflinta
finnes, där finnes äfven järnmalm och tvärtom». Till hälleflintan
höra malmfälten vid Persberg, Nordmarken, Taberg, Nykroppa,
Svartsång och Gåsborn; varje fält har en terräng av hälleflinta.
Malmerna äro ordnade på »streck» och äro liksom gneisen och
hälleflintan lagerbildningar. Undantagsvis kan enligt Igcelström
även den granitartade gneisen (— Filipstadsgraniten) innehålla
järnmalmer, och dit räknar han de mindre fälten, Mörkhult, Limkärns
och Finnshyttefälten, vilka man sedermera funnit tillhöra
brottstycken av granulit, inneslutna i Filipstadsgranit. Dolomitstockarnas
malmföring längs Filipstads bergslags östra gräns vid Born,
Pajsberg, Långban m. fl. ställen omnämnes även.
Av stor praktisk betydelse voro IGelströms undersökningar
av de värmländska manganmalmerna. Dessa malmer voro
tidigare föga uppmärksammade; deras mineralogiska natur var till
och med okänd, intill dess att Icelström visade, att de i några
fall bestodo av hausmannit, i andra fall av braunit. Sedan
Igelström fäst uppmärksamheten på deras praktiska värde för
järntillverkningen, kastades de ej längre på varphögarna utan
tillgodogjordes i stigande utsträckning vid Långban, Pajsberg,
Nordmarken och Jakobsberg. Av vetenskapligt intresse äro dessa
malmer på grund av de sällsynta mineral, ofta innehållande bly,
arsenik eller antimon, av vilka de åtföljas. Många av dessa
mineral, såsom gediget bly, pyrochroit, monimolit och manganofyll
från Pajsberg, pyroaurit från Långban, diadelfit och hämafibrit
från Nordmarken, plumboferrit och manganepidot från Jakobsberg,
upptäcktes och beskrevos av IGelström. Den gamle mineralogen,
hemmansägaren och gruvletaren, som från sin avlägsna bondgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0076.html