VÄRMLANDS GEOLOGI OCHh GEOGRAFI 71 i Sunnemo stod i korrespondens med samtidens förnämsta forskare inom sitt fack och som, oaktat de begränsade tekniska och litterära resurser, vilka stodo honom till buds, oförtrutet ägnade sitt intresse åt utforskandet av sin hembygds mineralogi, utgör en originell och sällsynt företeelse inom vår svenska naturforskning. IGelström var till sin natur och läggning materialsamlaren, och ingen har såsom han samlat materialier och iakttagelser, ur vilka kännedomen om Värmlands geologi skulle uppbyggas. Men systematiker var han icke, varken av anlag eller genom studier, vilka senare till stor del voro autodidaktens. Den som systematiserade och kompletterade materialet var åter A. E. Törnebohm, vilkens arbeten, såvitt de beröra Värmland, huvudsakligen infalla under 1870- och 1880-talen. Törnebottm hade först haft i uppdrag att geologiskt undersöka Filipstads bergslag [16], och år 1874 blev han av Värmlands läns landsting anmodad att upprätta en geologisk översiktskarta över hela länet, vilken utfördes under åren 1876—7y8 och år 1881 utgavs i skalan 11400000 [17]. I samband med sin kartläggning och beskrivning över mellersta Sveriges bergslag [19] reviderade Törnebohm även östra Värmland, såsom framgår av en jämförelse mellan bl. 1 och 4 av bergslagskartorna (avslutade 1878 och 1880) och Värmlandskartan av 1876—78. Törnebohnm, som i sin teoretiska uppfattning av urberget fullkomligt anslöt sig till den då härskande läran, att gneiserna voro sedimentära, stratifierade bildningar, utvecklade denna åskådning längre än någon före honom. Han ansåg sig få ett viktigt stöd för denna sin uppfattning i förhållandena i Värmland och uttalade [17], att västra Värmland skulle prestera nyckeln till det mellansvenska urbergets lagerbyggnad, enär denna där vore minst omstörtad. Skiktens föga uppresta läge och deras petrografiskt växlande beskaffenhet skulle enligt Törnebohm möjliggöra att »med full säkerhet fastställa lagerföljden». Enligt Törnebotnms tolkning av de geologiska förhållandena i Värmland, varvid han på gneisformationen tillämpade samma åskådning som på yngre sedimentära formationer och betraktade dem som ett system av petrografiskt olikartade lager, vec-