Note:
Contributor Sixten Samuelsson died in 1956, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Värmlands geologi och geografi av Hj. Sjögren
- Bergarternas utbredning
- B. Norra och mellersta Värmlands järngneisområde
- C. Östra Värmlands granit och granulitområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMLANDS GEOLOGI OCH GEOGRAaFI 79
gneisen. I västra delen av Östmarks socken uppträda likaledes
granulitiska och glimmerskifferartade facies av gneisen, bland vilka
särskilt den av IGelström upptäckta bituminösa bergarten i
Nullaberget är anmärkningsvärd.
Bundna vid järngneiszonen, uppträda talrika
hyperitintrusioner, oftast orienterade konkordant med järngneisens skiffring, men
understundom även med övertvärade kontakter. Där järngneisens
parallellstruktur är mera flack, uppträder hyperiten skål- eller
platåformigt, t. ex. i Juberget vid riksgränsen i Södra Finnskoga socken;
vanligen förekommer den som injektionsstockar och massiv, med
längdutsträckningen överensstämmande med gneisens
parallellstruktur. Törnebohm ville betrakta hyperiterna som bäddar, ehuru
han beskrev den endogena kontaktinverkan, som ådagalägger
hyperitens intrusiva natur och visar sig i bildningen av amfibol och
oligoklas på bekostnad av pyroxen, olivin och labrador. Denna
kontaktmetamorfos, som i större eller mindre utsträckning kan
iakttagas vid flertalet av hyperitens kontakter mot järngneis, synes
förutsätta en assimilation av gneisens beståndsdelar i
hyperitmagman.
C. Östra Värmlands granit och granulitområde.
Gränslinjen längs norra delen av Klarälvsdalen över Rådasjön
till trakten av Kristinehamn skiljer det väster därom belägna
järngneisområdet från det öster därom liggande, huvudsakligen av
granitiska bergarter sammansatta område, varvid urgranit är härskande
i norr, d. v. s. öster om Klarälven till Rådasjön, Filipstadsgraniten
däremot i söder, d. v. s. inom Filipstads och Karlskoga bergslager.
Törnebohm uppställde skillnaden mellan urgranit och
Filipstadsgranit, men uttalade tillika, att någon skarp gräns ej bestod,
utan att Filipstadsgraniten delvis vore samtidig med de yngre
urgraniterna. I typisk utbildning är Filipstadsgraniten utmärkt
genom sina 2—4 cm. stora, ellipsoidiska mikroklinögon, omgivna
av ett skal av oligoklas. Graniten företer ofta en utpräglad
parallellstruktur, som säkerligen är att betrakta som en primär
fluktuationsstruktur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 29 17:23:35 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ebovarm/1/0085.html