80 HJ. SJÖöGREN En annan granit är Järna-graniten, en oligoklasrik hornblendegranit med huvudutbredning inom Dalarna, men som därifrån tränger in i östra delen av Gåsborns socken; mindre intrusioner av samma eller närbesläktade graniter uppträda öster om Östersjön i Kroppa socken m. fl. ställen. Yngre graniter, röda eller grå, småkorniga och vanligen av tämligen sur beskaffenhet, uppträda såsom smärre intrusioner inom Gåsborns, Färnebo och Kroppa socknar; de äro åtföljda av mineralförande pegmatitgångar, t. ex. den pyrofysalitförande gången öster om sjön Långban och den thalenit-, gadolinit- och vismutförande gången vid Åskagen på östra sidan Yngen. Inklämda mellan och sönderstyckade av graniterna, förekomma granulitfälten med största utbredning norr och väster om Yngen med utgreningar till Nordmarken, Gåsborn, Kroppa o. s. v. Granulitbildningarna hava, såsom redan våra äldre bergsmän, Tilas m. fl., framhållit, sin betydelse däruti, att järnmalmerna äro bundna vid desamma. Dessa bergarter motsvara, vad Törnebonm benämnde granulitformationens undre avdelning. Mellan Yngen och Saxen uppträder ett fält av gröna skiffrar och lerskiffrar, det s. k. Saxåfältet, vilket av Törnebohnm betraktades som en övre avdelning av granulitformationen. Det är icke malmförande. Skiffrarna i detta fält, vilka i det närmaste motsvaras av det utom Värmlandsgränsen belägna Grythyttefältet, kunna indelas i trenne avdelningar: den lägsta utgöres övervägande av gröna och gröngrå skiffrar, stundom täta, hälleflintartade; den andra utgöres av mörka, hårda, splittriga lerskiffrar; den översta liknar en metamorfoserad lerskiffer eller en mellanform mellan ler- och glimmerskiffer. Gränsen mellan Törnebohms övre och undre granulitformation markeras genom en serie massiv av diorit och sporadiskt uppträdande oregelbundna stockar och fält av dolomit, ofta förande malmer, såsom vid Långban, Getberget, Pajsberg, Born o. s. v. Granulitiska facies med något annan utbildning uppträda nordligare inom Rämens och Gustav Adolfs socknar. I Rämsberg, Hästberget m. fl. ställen uppträda de redan av C. O. Troimivus på 1830-talet upptäckta bildningarna av granulitkvartsit, stundom med ränder av kvartsbollar, bildande ett pseudokonglomerat.